Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Ett par tillägg om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Sverker Ek
Öfverhufvud ger dikten ett förvirrande, halft motsägande intryck,
som man ej kan förklara bort genom att den är ett fragment.
Känslan däraf släpper en ej. För att förklara denna
motsättning och om möjligt inpassa dikten i ett naturligare förhållande
till K- och k-brefvet vore det tydligen till stor hjälp att känna
diktens källor så fullständigt som möjligt. Då jag numera tror
mig i allt väsentligt göra detta och de uppställda problemen
därigenom skulle kunna lösas, torde följande rader förtjäna sin plats,
helst påvisningen i och för sig har intresse.
När Kellgren någon gång året före K- och k-brefvetx påbörjade
Sigvarth och Hilma, hade han, som nogsamt bekant är, just gjort
en första bekantskap med den nya danska poesin genom Ewalds
båda dramer "Fiskerne" och "Balders Død". Dessa ha emellertid
ej blott haft betydelse för hans dramatiska arbeten utan en ändå
viktigare för just Sigvarth och Hilma. Den första anledningen till
närmande dem emellan ligger i den metriska formen, ty i båda
dramerna använder Ewald samma egendomliga form af blankvers med
ständigt kvinnligt slut, som finns i Sigvarth och Hilma. Vill man
härifrån gå till en närmare jämförelse, kan endast Balders Død
komma i fråga. Om man bortser från Valkyriesångerna har detta
drama många drag af fransk-klassisk kärlekstragedi, fast Balders
passion för den obevekliga Nanna utmålas på en gång mera
känslosam och mera vild än de franska hjältarnas. Denna skildring
tilltalade nog Kellgren såsom något halft bekant och dock nytt, —
hvad han själf i den vägen presterat var ej så olika. Det är då
naturligt, att när han nu ville skrifva en elegi på det versmått
Ewald i dramat användt, han också språkligt och dikteriskt tog
1 De litterära anspelningar dikten ger, tyckas kunna begränsa dess
tillkomsttid bakåt till 1787. Med Ossians Sons röst kunde väl menas Clewberg
såsom författare till Ode till svenska folket (1786). Penseln drucken af känsla,
lif, behag och upphöjd skönhet borde åsyfta Oxenstjernas pompöst målande
manér. Att Kellgren redan kände honom som Miltonbeundrare är ganska
troligt. Tillägget om »Svenska Miltons nyktra hand» torde få tolkas som en
artighet. Just 1787 har ju Kellgren hos Milton klandrat, att dennes uttryck
stundom är skrålet likt af någon full på gatan. D. å. äro väl dessa två skalder
— de enda »akademiska» som påverkat Kellgrens sista utveckling — de som
han naturligast borde nämna särskildt i denna situation, där Gyllenborg ej
passar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
