Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Johan Mortensen
1813 och som han följande år utgaf i Bamberg under titeln Die
Vision anf dem Sehlachtfelde bei Dresden. Livijns maner erinrar om
Hoffmanns, färgerna: blod, mörker och eld äro blandade på samma
palett. Öfver slagfältet ser Hoffmann en tunn dimma sväfva, i denna
simmar ett rökmoln, hvilket förtätas till en mörk gestalt. Således
liksom hos Livijn naturliga himlafenomen, hvilka omtolkas till
andeväsen. Skepnaden är krigets ande, Tyrannen, Napoleon. Äfven denna
gestalt utsträcker sin hand, dock utan att dymedelst frammana någon ny
vision; det är endast en gest. Fortsättningen är olika, men i skissen
förekomma äfven benrangelsmän, stormen, i hvilken röster höras
o. s. v. liksom i S:t Jöran.1
Satanshufvudet nedsjunker, då ljusgestalten uppstår, omkring
Skeppsbron "som ett stort handelshus, då det upphör att betala."
Därmed antydes troligen den penningkris, hvilken hemsökte Sverige
omedelbart efter de napoleonska krigens slut.
Ljusgestalten, hvilken framsväfvar på morgonrodnadens vingarT
och hvilken Livijn utmålar med högst poetiska färger, skulle det
ligga närmast till hands att tolka, som Phosphoros, det vill här
säga, nyromantikens litterära genombrott i Sverige. För en dylik
tolkning talar, att klädmäklaren, som i viss mån är en representant
för förståndsupplysningen och den akademiska smaken, uppmanar
de tre kälkborgarne Röökman, Rööklund och Röökström att
framträda och förklara, huru oskickligt detta svärmeri (som ljusguden
tillställer) är midt under upplysningstidehvarfvet. Under synens
fortgång får gestalten en afgjordt politisk betydelse. Fortsätter man
denna tankegång, skulle därmed antydas, att den litterära rörelsen
öfvergick i den politiska ultraismen. Väderhanen, hvarmed åsyftas
Argus-Johansson, kallar också hela det oväsende, som stormen
framkallar, för den svenska congregationen, det slagord, hvarmed Argus
hudflängde den historiska skolan. Såsom en af dessa svenska
con-gregationister utpekas tydligt referendarien.
1 I en not angifver Livijn själf en annan förebild för synen nämligen
berättelsen om en björn af eld, som 1580 syntes öfver Stockholms slott, från
hvilken utgingo sådana lågor ,att vakten i Stockholms slott trodde, att eldsvåda
utbrutit. Se J. Schefferi Memorabilium sneticae gentis exemplorum.
Amstero-dami & Hamburgi 1671. Sid. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
