Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 49
ovädret in emot staden. Förgäfves öppnar den senare gång på gång
sin svartkonstbok och frambesvärjer olika makter, som skola
bekämpa ljusguden. Tusentals tordyflar och trollsländor, hela
regimenten af benrangelsmän förfölja den i luften och på jorden.
Röökman och hans båda kamrater uppmanas att framträda och förklara,
huru oskickligt detta svärmeri är midt under upplysningstidehvarfvet,
men alla tre upplösas i gestaltens närhet i väder. Platsens
skyddsande frambesvärj es, men en frisk vind rifver pennan ur hans hand.
Klädmäklaren tilltalar direkt gestalten med orden: " Fly, aristokratiska
vidskepelse, monarkiska synvilla eller republikanska fördystring."
Väderhanens och jernbärarens röster höras i luften. Uen förre
angriper "congregationen." Humblom är nu utmattad och vill ställa
sig under lagarnes skydd. Klädmäklaren åter förtröttas icke utan
öppnar ånyo svartkonstboken och ett stort spökeri af bryggarekärror
m. m. följer. Då icke heller detta hjälper, bryter klädmäklaren hämndens
insegel och anropar Torsdagens gud och frammanar åtskilliga
excellenser och ministrar, men som fredagen redan är ingången, börjar
man i stället att kasta på honom med tennstop och kopparfat.
Auscultanten föres nu af tvenne ynglingar i blå lifrockar och
silfver-beslagna bälten upp till referendarien. Denne afsnäser Väderhanen,
som ännu en gång låtit höra sin stämma och antydt att
referendarien vore en svensk congregationist.
I denna syn har Livijn velat gifva en symboliskt allegorisk
framställning af de historiska händelser, som han själf genomlefvat
och som ännu upprörde samtiden, således de viktigaste politiska
tilldragelser, som timat efter 1809.
Satanshufvudet, som först visar sig på himmelen, skildras med
en serie af epitet, som osökt föra till det antagandet, att det är
krigets genius, som på detta sätt framställes. Det sammanhang, i
hvilket gestalten står med de öfriga synerna, gör det troligt, att det
är de napoleonska krigen som åsyftas, mot hvars bakgrund den
följande utvecklingen måste ses.
Detta antagande blifver så mycket sannolikare som Livijn vid
dess utmålande säkerligen i någon mån låtit inspirera sig af en liten
stämningsbit, som E. T. A. Hoffmann skref efter slaget vid Dresden
Samlaren 1912. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
