- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiotredje årgången. 1912 /
69

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Riddar S:t Jöran 69

i Livijns roman sin paralell i Djurgårdsscenen. I midten af den
brinnande eken varsnar Humblom en stor brandgul ros, ur hvars midt
framblickar ett kvinnoansikte. När Humblom slår med käppen bland
löfven, uppstår musik. Anselmus omtolkar på samma sätt vindens sus i
trädets krona. Hos båda författarne är scenen fullt motiverad, möjligen
något mera luftigt hos Hoifmann. Det som förvillar Humblom är
aftonsolen, som går ned bakom trädet och kastar sina reflexer genom
löfverket. Anselmus befinner sig i ett upprördt tillstånd och
fläderträdets berusande doft försänker honom halft i en dvala, under
hvilken synerna uppkomma.

I Hoffmanns berättelse antyder den gamla häxan, Veronikas
f. d. amma, att hon som kaffepanna varit närvarande vid Veronikas
fäst; likaledes sitter hon som dörrklaff på arkivarien Lindhorsts
dörr och grinar mot Anselmus, då denne skall besöka arkivarien;
i den senares boning finnas också åtskilliga mystiska väsen af
samma art; en gammal grå papegoja, hvilken äfven uppträder som
Lindhorsts faktotum. I "Riddar S:t Jöran" påträffar Humblom i
referendariens förstuga en uppstoppad björn, en krokodil, rockor
m. fl. väsen, som drifva sitt ofog med honom i mörkret. I
referendariens kök samtala flera af husgeråden med hvarandra samt
inkomma slutligen i full deputation med den uppstoppade björnen
såsom anförare och aftacka hofrättsauscultanten för hans vackra
och förståndiga tänkesätt. Både Hoffmann och Livijn anknyta här
närmast till Tieck, som i "Prinz Zerbino" och "Die verkehrte
Welt" låter liknande gestalter uppträda.

Punschgillet hos konrektor Paulmann, då Hoffmann mästerligt
tecknar, huru ruset infinner sig och omtöcknar gästernas hufvud,
har sin motsvarighet i kalaset på Hasselbacken. Hos Hoffmann
försjunker Anselmus i drömmar om Serpentina, hos Livijn ser
Humblom sin barndom, ungdom och framtid glida förbi sig. Den senares
syner gå dock i samma prosaiska riktning som Veronikas, då hon
föreställer sig, att Anselmus blifvit hofråd, och han kommer till
henne med ett par juvelbesatta örhängen.

Äfven historien om peruken, hvars svenska ursprung redan är
antydt, har en viss motsvarighet i Hoffmann, då konrektor Paul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1912/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free