Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Johan Mortensen
mann rycker peruken från sitt hufvud och slungar den mot taket,
så att pudret ryker omkring.
Då Lindhorst i slutkapitlet af "Der goldene Topf" nedstiger i
pokalen, fylld med brinnande punsch, går detta igen i den scen, där
Humblom tycker sig se Margaretha höja sig öfver bordet, när hon
ifyller rhenvinsglasen.
Då referendarien för Humblom slutat sin uppläsning af S:t
Jöranslegenden går han efter en spegel, med hvars tillhjälp han
söker fastställa, om hofrättsauscultanten är S:t Jöran. Den
kommer dock icke till användning förrän i det ej utförda slutkapitlet,
då ordensbiskopen med dess tillhjälp konstaterar, att Humblom är
Gereons oxe. I "Der goldene Topf" erhåller Veronika en dylik
magisk spegel af häxan, genom hvilken hon vinner Anselmus kärlek.
Efter besvärjelsescenen på Djurgården gripes klädmäklaren af
det magiska ovädret, och såväl han som Humblom bäras på
stormens vingar inemot staden. Äfven åkeriåldermannen Röökström
försvinner plötsligt med sitt åkdon; och commissionskommissarien
Röökman, som är en af de tre rökgubbarne, aftager plötsligt i
storlek och försvinner, så att man icke vet, om han glidit ut genom
dörren eller krupit ned i klädmäklarens ficka. På samma mystiska
sätt försvinner arkivarien Lindhorst insvept i sin vida kappa som
en stor nattuggla och blir borta i skymningen.
I Hoffmanns framställning svänger hela berättelsen mellan
lekfull ironi och lyrisk hänförelse. Dessa lyriska partier är det, som
registrator Heerbrand betecknar såsom "orientalisk svulst",
åtminstone när de härstamma från arkivarien Lindhorst. Dit hör
förhistorien om Lindhorsts härstamning från Salamanderfursten och
alla Anselmus fantasier och drömmar. Dessa partier erinra om Jean
Pauls manér, endast mildradt och finare utfördt af Hoffmann.
Äfven i Livijns roman finnas många dylika scener. Dit hör
Humbloms dröm, referendariens försvar för inbillningen, hans saga om
rosen, hela S:t Jöranslegenden, skildringen af synen på
Djurgården m. fi.
Likheterna mellan de båda berättelserna äro således slående. Dock
har Livijn med icke ringa själfständighet och verkligt sprudlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
