Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Fredrik Böök
bidrag förändras något bilden. Samtidigt med att hon under
1780-talet öfvar sin verskonst i epigrammatisk diktning, behandlar hon
på prosa hela den ämnessfär, som hon i ’Tekonseljen’ vidrört utan
att få det rätta greppet, den ämnessfär, som hon under sin
glansperiod skulle komma att återvända till. Den ledigare och
anspråkslösare prosaiska formen har gifvetvis varit af största betydelse
genom att ge det psykologiska intresset, berättartalangen,
mänskostudiet, fria tyglar."
Det logiska och psykologiska sammanhanget i denna
framställning, som på ett organiskt sätt binder samman hennes mogna
mästerverk med det märkliga, men isolerade ungdomsverket, och som
ger bilden af en långsam, naturlig utveckling med rötter i tidens
novellistiska prosa i stället för inkoherenser och språng — detta
sammanhang har också frapperat Warburg till den grad, att han i
hypotetisk form accepterat tankegången. Han skrifver: "Om man
ginge in på Bööks antagande, så skulle dessa prosastycken utgöra
studier, i hvilka fru Lenngren gåfve ’det psykologiska intresset,
berättartalangen, mänskostudiet fria tyglar’, innan hon pröfvade
på likartade sedeskildringar i versifierad form, de skulle med andra
ord bilda bryggan från Théconseilen till hennes senare sedesatir,
under det att hennes versdiktning samtidigt ginge hett andra vägar."
Det i dessa Warburgs ord hypotetiskt genomförda
tankeexperimentet stöter ju uppenbarligen icke på några som helst
svårigheter.
Det andra skälet mot min bevisföring formulerar Warburg på
följande sätt: "Vidare är det icke otänkbart, att hon af just dessa
och liknande prosaskämt i Stockholmsposten, som nog ha sin
motsvarighet i utlandets press alltifrån Spectator, eggats till att på
vers behandla likartade ämnen, ungefär som när en från spanskan
öfversatt fabel från 1784, såsom Hjertén uppvisat, går igen i
’Björndansen5 så sent som — 1799!"
Warburg har otvifvelaktigt rätt i, att de af mig sammanställda
prosabidragen i Stockolms-Posten icke behöfva vara absolut
originella, utan att de till stor del äro influerade af den utländska
pressens olika journalistiska grenar, som emellanåt fingo en utpräglad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
