Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Gunnar Biller
Byron på dödslägret är ju en mycket tacksam och tårepressande
situation, hvarvid en ömsom dämonisk, ömsom sentimental
lifsbekännelse kan göra stark effekt. Nyboms användning af motivet
är omtalad. I Mellins kalender Vinterblommor 1836 har K. A. af
Kullberg begagnat detsamma och åstadkommit "Den döende Byron
till Julia", och i Freja n:o 17 samma år återfinner man samma
dikt i utvidgad form. Här ljuder veklagan öfver "lönmördad
sam-wetsfrid" och "döda fröjders bleka minnesvårdar". Litet
sentimental är Byron som vanligt; det måste han vara för att riktigt
falla tiden i smaken.
Assar Lindeblad har i "Byron och Marianne" gifvit en scen
mellan Byron och Mary Ann Chaworth, hans första och kanske
största kärlek. Han är led vid världen och önskar han kunde "med
tankens blixt förstöra jord och himmel", men hon ingifver honom
mod och förtröstan genom sin hängifna kärlek och sina löften att
trofast stå honom bi. Det är en verkligt vacker liten dikt, där
kontrasten mellan Byrons dysterhet och Mariannes hoppfullhet får
utmärkt relief.
Slutligen är att märka C. J. Lénströms "Lord Byron och den
sköna Romagneserskan",1 skildrande Byrons och Teresa Guicciolis
första möte. Den lilla dikten är hållen i en uppsluppen ton; Byron är
tagen från sin glädtiga, sorglösa sida och har — till sin stora fördel
— för en gångs skull fått lägga af de romaneska maneren för att helt
uppgå i ett chevalereskt prisande af "Romagnas blomma". Stycket
förefaller vara nedskrifvet i hast: både form och innehåll kunde
behöft grundligare utarbetning.
Romansen, sådan den utbildades af Byron, blef också omhuldad
hos oss. Vi ha sett Tegnérs försök på området och skola nu kasta
en blick på andra af samma slag. De äro alla ganska misslyckade:
det finns knappast något ens medelmåttigt prof på diktarten.
Byronimitationen är nämligen alltför påtaglig och alltför okritisk, hvarför
intrycket blir öfvervägande parodiskt. Hos Byron bero framställ-
1 I Lyriska förstlingar 1834. En not upplyser »Ur Byron, en
diktkrans», hvilket tyder på att Lénström skrifvit flera dikter i samma stil, ehuru
de ej blifvit tryckta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
