Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Gunnar Biller
Hans brott har varit ofrivilligt, men han undgår ändå ej sitt straff.
Han dödas i en strid, och hans baneman är — hvilket ingen af dessa
båda vet — hans egen son. När denne får vetskap om hvem han
bragt om lifvet, känner han,
— — — som om en iskaii arm
Gjort inbrott i hans egen barm,
Och stulit bort dess friska hjärta,
och efter en längre monolog störtar han sig på sitt svärd.
Byronromanen slutar således som en antik ödestragedi. — Tydligen är
det närmast "The Giaour", som inspirerat denna Ridderstads dikt,
där vi återfinna många svårtydda Byronska tankar, klädda i en
lika svårutredd form.
C. A. Adlersparre, den förut omtalade Byronentusiasten, har
också gjort en romans, "Hugo" (1831), hvilken till och med
prisbelönades af Akademien. Det är en inkrånglad historia med
borgherren Hugo som hufvudperson. Denne har i sin ungdom slagit
ihjäl en riddare och med våld gjort hans maka till sin borgfru.
Straffet når honom sent omsider. Just när han står i begrepp att
gifta bort sin dotter Anida, upptäckes det, att hennes brudgum är
hans egen son. — I denna romans har författaren blandat
spök-ballad, Tegnérism och Byronism om hvartannat, och man kan lätt
tänka sig, hurudant resultatet måste bli. Spökballaden går igen
bl. a. i gamla Gunhilds häxlika uppträdande, och teckningen af den
"tjusande Anida", "en själ af toner och af helgonstrålar" är ett
vackert prof på efter-Tegnérsk sliskighet. Hugo själf är en mycket
tacksam Byronsk figur, och man märker den goda viljan att göra
honom riktigt dämonisk:
Tviflets stormar, brottsliga passioner
Hade krossat alla dygdens throner
Inom hjertat, der en afgrund låg,
I hvars spegel han sin lefnad såg.
Också formen är rätt bristfällig. Versmåttet är olämpligt: trokéerna
verka i längden tröttande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
