Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Gunnar Biller
varierar. Vi skulle någon gång ansett denna mörka och sjukliga
verldsåsigt för ett uttryck af en särskild själsorganism eller egna
genomlefvade öden, derest vi icke så ofta hos olika subjekter
återfunnit allt detta i ungefär samma skapnad. Det är ingenting annat
än ett antaget manér, ett mode, så väl som Bolivarspolisonger och
Paganini-käppar."*
Vi skola nu litet närmare skärskåda dessa författare. Ett par
gånger förut ha vi nämnt Assar Lindeblads namn. Denne skalds
idoler voro Tegnér och Byron, Tegnér anbefaller i ett bref (1830)
den unge Lindeblad att studera Byron, af hvilken han ansåg en
ung skald hade mycket att lära. Lindeblads följande år af
Akademien prisbelönta monologiserande dikt "Fremlingen" visar också,
att han följt sin lärares råd, om också icke riktigt på det sätt
denne åsyftat. Byronismen i denna dikt synes påklistrad.
Främlingen är mer en efter ett högre lif trängtande elegiker än en
oharmonisk, söndersliten själ. I sina stunder af förtviflan sjunger han
"en stormsång, diktad uti Byrons anda", men snart lämnar denna
mörka sinnesstämning rum för de ljusaste drömmar om
"uppståndelsen och lifvet", och efter utropet "O! Jag vill jubilera, äfven
jag", afslutas dikten med en lofsång till Gud. Lindeblad har här
inlagt en ganska malplacerad hyllning till Byron, som kallas
"Titaners like" o. d. Här har författaren åstadkommit ett praktstycke
af oreda. Man undrar, om han själf begripit, hvad han menat med
att Byrons "rika lefnads ljus" var "en stor förklaring öfver lifvets
lära" eller med detta:
Din Genius var en storm, som fängslad satt
och qvad på klippan i ditt hjertas natt.
På ena raden kallas Byron "en kämpande cherub, en segervan", på
den andra
en verld i brand, af Skaparns händer slungad
i chaos’ djup — — — —,
hvarvid
1 Äfven Journalen gör ett liknande uttalande (1833; n:o 175, not till en
recension af en fransk roman).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
