Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Gunnar Biller
Samtiden tjusades af denne andre Byron, men vår tid kan nu ej
så värst mycket tro på denna sönderslitenhet utan ser den gapande
tomheten bakom de stora orden. Lyckligtvis måtte Nybom själf
insett, hur löjlig denna affekterade lifsleda var, ty det är verkligen
ej ofta han paraderar med den. Ett visst vemod kan ej frånkännas
honom, men skillnaden är ofantlig mellan detta blida vemod och
Byrons stolta, trotsiga förtviflan. Under det förra ligger alltid den
förtröstan, att all bedröfvelse en gång skall vändas i lycka och
fröjd. T. o. m. i en sång vid sin faders död, då man ju kunde
vänta en förtviflad klagan, manar han sångtrasten att sjunga "den
skönsta vårsång, som ditt hjärta har, — Sjung lifvets, kärlekens,
sjung dödens under!"1
Gudmund Silfverstolpe bör nämnas för sina små dikter "Fåfäng
sträfvan" och "Öknen i oasen", hvilka äro genomträngda af en,
som det tyckes, djupt känd världssmärta. Deras värde förhöjes
ytterligare genom en konstnärligt utarbetad form.
Slutligen möter oss från denna tid en egendomligt fängslande
diktare, som man med Nybom skulle kunna kalla "Sveriges Byron".
Det är Gustaf Lorenz Sommelius. Såsom Cecilia Bååth-Holmberg
framhåller,2 är det en personlighet, som mer äger verklig
själsfrändskap med Byron än han egentligen rönt inflytande af honom. De
hade af naturen ganska likartade lynnen, och denna likhet
skärptes ytterligare därigenom att deras lefnadsförhållanden under
uppväxtåren voro af så besläktad karaktär. Liksom Byron var
Sommelius orolig och oberäknelig, obunden och själfständig,
äregirig och njutningslysten, dyster, bitter och lefnadstrött. Båda
ändade sitt lif i kampen för främmande lands frihet. Här är dock
en grundväsentlig skillnad. Hvad Byron gjorde för Grekland, det
gjorde han för dess egen skull och för frihetens skull, medan Som-
1 Ett Byronskt drag, som Nybom utan gensägelse har, är sensualismen,
som ganska ohöljd framträder i åtskilliga af hans erotiska dikter. Han har
också gjort en efterbildning efter Byron, »Leila». »Zuleima» med sin heta
ikärleksskildring förefaller också inspirerad af denne.
2 Cecilia Bååth-Holmberg, Frihetens sångarätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
