Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien 9
tagna omröstningen öfverensstämde med Leopolds förslag. — På
högtidsdagen uppräknades dikten bland dem, hvilkas "förtjänster
berättiga dem till ett fördelaktigt omdöme af Akademien".1
Ungdomen.
Tiden ilar. — Een uti dess ström
Ligga bakom dig din barndoms stunder,
Liksom bilder af en morgondröm
Som dig vaggat till Elyseums lunder.
Tiden ilar. — Lik en Fröja ren
Stiger opp din Ungdom ur dess bölja,
Ler mot dig och skakar glädjens sken
Bland de dimmor som din framtid
hölja.
»Kom, min vän, och låt oss följas åt,
Vinkar hon dig till, och räcker handen,
»Låt oss följas på den glada stråt
»Dit bort till de undersköna landen.»
För din blick den nya verldens rymd
Uti glans af morgonrodnan simmar:
Himlens spegel af ett moln ej skymd,
Böljan lugn och gömda stormens
timmar.
Fröjd och oskuld ännu i förbund:
Glädjens länk af ingen ånger skuren,
Blott en munter lek är lifvets stund,
Och din sköna leksyster, Naturen.
För dig grönska fälten, solen ler
Leker bäcken, kläds i skugga dalen,
Doftar blomman, droppar skörden ner,
Suckar dufvan, spelar näktergalen.
Hos dig vaknar ljuf Begärens tropp,
Ofödd slumrar ännu deras smärta;
Nya sinnens flod, som quäller opp,
Gungar nöjet blott in i ditt hjerta.
Förmätna Ungdom, gå igen
ait söka dina pligters bana.
Silverstolpe.12
I hvar ådra dansar bloden varm,
Kinden blommar: —Helsan, åtrån, nöjet
Svälla trängtande din fulla barm;
Eld i ögat, och på läppen löjet.
På din panna Sorglösheten står,
Lif och styrka i hvar muskel spritter;
Rösten höjd ett glädtigt samljud slår
Med sefirens sus och skogens quitter.
Foten, Kysst af blomster, halkar lätt
Framåt, yr af banans fröjd och loppets;
I ditt sinne rår, på växladt sätt,
Ögonblickets tjusning eller hoppets.
Tanken, spelande som vinden röjd,
Fladdrar mellan rosor, fjäril vingad;
Nu vid glada verkligheten dröjd,
Nu i diktens vida lustpark svingad.
Åtrån högljudd, eftertanken stum;
Kraft att trotsa, mot att allting våga ;
För Inbillningen Elyseum;
Lugn för Minnet och för Känslan låga.
Plågan lätt på själens yta tryckt
Flyktar, liksom vindens spår i sanden;
Sorglöst fram med skarans svallning
ryckt
Ler du, blind för djupet, glad åt
stranden.
Blomman prålar uti vårens glans,
Tisteln ligger gömd ännu af tingen;
Lifvet synes dig en syskondans;
Ingen Broder stänger du ur ringen.
1 Jfr Inv. Tidn. n:r 1, den 3 jan. 1804 samt Ljunggren: Sv. Akad. hist, I, s. 234.
2 Ur A. G. Silyerstolpe’s Ynglingens hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
