Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Alvar Silow
Flärden, sveket, oförrätters harm
Sympatiens stämma än ej jäfva;
Likars glädje lefver i din barm,
Likars qual uti ditt hjerta bäfva.
Känslans första, vällustfulla tår
Kommer, darrande, att Kinden skölja*;
Vänskap delar dina lätta sår,
Kärlek tvättar dem i Letens bölja.
Der, lyft täcket från din framtid opp.
Se hvad fröjd åt din förhoppning länad.
Styrkan, mognad, städer der ditt lopp,
Lyckan väntar på dig der, förtjenad.
Strida skall du der för rätt och godt?
Lysa villan, hotad oskuld rädda;
Mödans mål, fast höjdt i skyn, bli nådt,
Och vid det din hvila Äran bädda.
Svaghet skall du skydda, våldet slå,
Återge den skörd som sveket röfvat;
Bröders tack förtjena, men försmå,
Nöjd med minnet af den dygd du öfvat.
Retelsen uti din förväg satt
Sjunka, djupt föraktad, vid ditt möte;
Sanning öppna dig sin gömda skatt;
Lugn och vishet blomma i ditt sköte.
Brott och flärd skall darra vid ditt namn,
Tadlet fly dig, Rättvisan dig Kröna;
Och en dag en Makas hulda famn
Dessa dygder som hon väckt, belöna.
Glada söners oskuld, vänners tro,
Teckna dina dagar, saligt flydda,
Frid från himlen stiga ner och bo
I din lyckliga och gömda hydda.
Och den lugna blick du skickar än
På det stundande och flydda loppet,
Skall se Minnet som en gången vän,
Och begära intet mer af Hoppet.
Så emot ett bättre fosterland
Skall du, lycklig fremling, ostörd vandra;
Ge åt Dygderna din ena hand,
Och åt Nöjet, ångerfritt, den andra.
Sakta, Yngling! — Banan är så hal
Öfver Nöjets skimrande Kristaller.
Sakta! — Afgrunden af ångerns qual
Gapar vid din sida om du faller.
Gjorda om ditt bröst med ålderns is,
Bädda molnet på din ljusa panna:
Blif af glädjen, ej af skadan, vis.
Yngling, fallet väntar på dig — stanna!
Men du hör ej — Hvirfveln för dig
bort —
Skranket brutit! — Ha! Hvad fröjd
derutom!
»Skyndom, Bröder! — Nöjets dag är
Kort,
»Natten ilar mot oss: — Bröder,
njutom!
Far då, galna Yngling! Le och njut,
Tänk hvar blommas brytning strafflöst
vågad;
Dansa banan framåt — Vid dess slut
Väntar Vämjelsen, med Kalken rågad.
Drick den då, och se dig om, och skalf,
Se, som Furier, vid din sida vandra
Förebråelsen utaf dig sjelf
Och föraktet, rättvist skänkt, af andra.
Se framför dig! — Hvilken syn du har!
Långa öcknen naken, vild och härjad.
Ingen Kraft att njuta sommarns dar,
Ingen skörd för ålderns vinter bergad.
Fegt förgätna pligters hämderöst,
Falska nöjens ångerfyllda minne,
Saknans gnagorm lindad Kring ditt
bröst,
Ledsnans tomhet i ditt slappa sinne;
Der ditt hopp! — O i din oskulds dröm
Var det sådan sig din framtid tedde,
Der i dans till sällhet och beröm
Dygd och Nöje systerligt dig ledde?
Nu — hvar äro dessa dygders rön
Hvaraf Tadlets rop låg öfverröstadt?
Denna quäll på mödans dag så skön?
Detta lugn af fyllda pligter tröstadt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
