Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
11
Minnets skatt hopspard för lifvets höst,
Hoppets fyllnadsstund, så skön att bida;
Fridens högtid i ditt eget bröst,
Allmän aktning lägrad vid din sida;
Äran, gagnet af din fosterbygd,
Hedersglansen Kring din faders hjessa
Spridd utaf din gyllne vårdags dygd; —
Säg mig, Yngling,säg hvar äro dessa? —
Säg, betalte yrslan som dig tjust
Ångerns straffqual, ledsnans, äckelns,
blygdens?
Gåfvo, gåfvo, dina sinnens lust
Några högre njutningar än dygdens?
Sade ingen oro, då din flygt
Dansade som bäst medblixtenssnällhet.
Att hvar nöjets blomma till dig ryckt
Stal ett hopp från frukten af din sällhet?
Och ju djupare med hvar minut
Bägarn utaf njutningen du tömde
Drack du ej allt mera, ren förut
Smaken af den galla bottnen gömde?
Njut att stärkas, är Naturens lag,
Ej att njuta endast. — Dygd är möda. —
Odla vis dess fält på vårens dag,
Eller tänk ej hösten ger dess gröda.
Gif ej nöjet blomman af ditt lif:
Du är skyldig den åt fosterbygden.
Känslans första eld ej flärden gif:
Yngling, du är skyldig den åt dygden.
Låt din morgon, ock på glömskans stig,
Lysa pligtens vård och hjertats heder,
Eller rys! skall aftonsoln för dig
Gå bland fjällar utaf åskmoln neder.
Böj ej feg för maktens öfvermod,
För förtjensten böj, din fria panna;
Gif för lyckan Krafter, snille, mod;
Lyckan sjelf för pligten och det sanna.
Mot förtrycket dygdens styrka sätt,
Dygdens lugn emot förtalets gåta;
Vänta sannings dag, för att få rätt;
Vänta hämdens dag, — att få förlåta.
Skilj ej fegt, vid offren som du gör,
Hvad för dygd, från hvad för sällhet
vinnes;
Och bli priset som du strider för,
Icke andras bifall, men ditt sinnes.
Då, låt haglet dina skördar slå
Stormen gny omkring dig, åskan bullra;
Lik Aleides skall du orörd stå
Lugn med sorgens Atlas på din skullra.
Någon dag skall välta bördan ner,
Någon himmel skall ock dig belöna;
Ej i stoftets bygd, måske. — Hvad
mer? —
Äro stjernans bygder mindre sköna? —
O min Aura, skall min vårdags lopp
Af ditt öga afskys eller gillas?
Af den eld som i min barm går opp
Skall jag lysas, eller skall jag villas?
Skall jag offra, för en stund af flärd
Känd med yrsla, följd af evig ånger,
Tilfridsställelsen att bli dig värd?
Dygdens tro, dig svuren tusen gånger?
Skall jag, rodnande vid Edra namn
Afskydd af mig sjelf, med rättvis
smärta
Släpa, Krossad, mot din stängda famn
Blott ett villadt och föraktadt hjerta?
Eller skall jag i Passionens natt
Ljuset af din bild, än tryggad, följa?
Som af stjernan, högst i Norden satt,
Seglarn lyses öfver nattens bölja.
Skall jag, vändande från hafvets dån,
Dygdens fundna perla uti handen,
Se dig himmelsk, redan långt ifrån
Le emot mig på den lugna stranden?
Skall det stiga ändtlig då, mitt hopp
Uppfyldt, ur min mulna morgons
dimma?
Och den glans som lyst min middag
opp
Hvila ännu på min aftontimma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
