Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
17
Du som släpar sista stenen
opp till lifvets pyramid,
vill du från dess topp se scenen
utan fasa, så äg frid!
Låt hvart hatfullt minne falla
som ett svärd i glömskans haf!
Endast gode andar kalla
opp ur det förflutnas graf!
Tag din oskulds hvita kläder,
tvätta bort hvar fläck, hvart dam,
svaga menska, förrn du träder
för den stora spegeln fram,
der hvar hämdlust som förseglas
djupt i natten af ditt bröst,
der hvar ädel tanke speglas
till din fasa, till din tröst!
När, lik fogeln forn han svingar
ur den bur han öppnad får,
Anden ren med sträckta vingar
uppå grafvens tröskel står;
tänk hvad fasa om ett ödsligt
blodigt minne lyfte sig
som ett moln, och stege plötsligt
mellan fridens Gud och dig.
Lef: till tyngden af ditt öde
lägg ej hatets tyngd: gör godt,
dö, och hoppas bland de döde
ingen hämd, försoning blott.
Ingen ånger, ingen vrede
öfver Stygen tränge sig:
Stilla saligheter brede
sina vingar öfver dig.
Som en lefvande Messias
i vårt hjerta uppenbar,
född af oskuld, som Marias,
bild, som han, af verldens far,
kom, Försonlighet, och köp oss
ur det Ondas hand igen.
I din helga vilja döp oss
till den nya födelsen.
Stå vid thronerna och vaka,
bed för ett olyckligt folk,
och håll gråtande tillbaka
svekets redan dragna dolk,
Lossa hjelmen af de gamla
blinda, bittra aggens hop.
Alla splitets händer samla
till ett enda handslag hop.
Tag förtviflans tunga klyfta
från den fallnes skullra af,
opp ur gruset ångren lyfta,
och lägg misstron i sin graf!
Odla i hvart bröst ett Eden
för det gamla som försvann;
knyt1 ihop den brustna keden
mellan Gud och menniskan!
Ännu far du, tröttad dufva
ut kring syndafloden sänd.
En gång, en gång med din ljufva
oljoquist tillbakavänd!
Hatets svarta korpar dröje
ute ibland svallets natt.
Menskligheten, frälst, sig höje
på det nya Ararath!
Försonligheten.
(1808.)
Täflmgsskrifterna skulle detta år vara insända till sekreteraren
inom den 8 oktober.2 — Enligt dennes anteckning å hskr. inkom
densamma som n:r 9 i skaldekonsten den 7 oktober.
1 knyt, blyertsändring från sköt.
2 Jfr Inv. Tidn. n:r 145, den 29 dec. 1807.
Samlaren 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
