Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alvar Silow, Tegnérs täflingsskrifter i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Alvar Silow
Frid, Nationer! Jordens Kungar,
frid i edra spirors Hägn!
Länge nog Er åska ljungar,
Gläd oss med ett sommarregn.
Vården den förfrusna knoppen
af vår sällhet. Ingen dröm
vare folkens endrägt. — Droppen
intet blod i tidens ström!
O! hur kom du lik en aning
ifrån himlen, tröstfullt hög,
och till ledsven2 för min spaning
som en svan i natten flög!
Hur du målade de landen
bortom dagens nergång hän
der den rena, frie anden
vandrar under Edens trän!
Och du grymme som förkunnar
Hat och mord i Himlens namn;
ve den torfva som dig unnar
någon Hvila i sin famn!
O Hur mörk i tidehvarfven
står ännu din vålnad qvar!
huru heligt djefvulsk larfven
som din nakna ondska bar!
Menska, någon himelsk flamma
lefver i dig; släck ej den.
Lär dig något ord att stamma
af Guds språk, förlåtelsen.
Tänk på oförrätter bara
som på döda; glöm och tig;
men låt hwar välgärning vara
evig som en Gud för dig.
Ser du, ingen bulla signar,
intet svärd dig skyddar mer.
Snart din afgrundslära dignar
som ett slaget villdjur ner.
Vantrons långa dröm är faren;
gif den vakna Jorden ro. —
Gå, predika i Tartaren
och lär djeflarna din tro.
O, hwad gör det hur vi kalla
denna far som ingen ser?
för hwad dyrkad bild vi faila,
solen eller korset, ner?
Månn den Vise med sin lära
än så djup, så konstigt byggd,
kommer verldens Gud mer nära
än den Vilde med sin dygd?
Trösta jordens myrjader,1
lär den Kärlek, Religion!
visa oss en vän en fader,
nog hörs Dundrarn från sin thron.
Helig ware dig hvar redlig,
fast han ej din orden bar!
Fridens lära vare fredlig
sora dess första Härold var!
Är du lycklig, är du ärad
hvarför hatar du, Barbar?
hvarför stänger du förfärad
ormen i ditt Eden qvar?
Räck oss handen: vägra ingen,
att hvar glädje som du njöt
flyger genom brödraringen,
liksom en elektrisk stöt.
Om du lider, om du faller
trampad af din fiende,
genom lifvets fängselgaller
in i fria himlen se;
der hvar hatfull själ, hvar bitter
svartnar som en slocknad brand
och Försonligheten sitter
på den Högstes högra hand.
Du som solar dig i vården
af din ungdom; le och njut,
och ur sköna rosengården
rota hatets ogräs ut.
Dela gladt din fest med andra
och ur Kärlekens pokal
drick dig varm förrn du skall vandra
ner i årens kalla dal.
1 Myrjader, blyertsändring från merjader.
2 ledsven, blyertsändring från ledsvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
