Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Bolin, Tegnérs båda första Napoleonsdikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Gunnar Bolin
Pavia samt "samlar" manuskript och konstverk: med ett ord man
får här se "les Muses dans tout leur éclat marcher d’un pas assuré
parmi vos bataillons; Apollon et Mars se couronner réciproquement",
för att ännu en gång anföra Rousseaus ofvan återgifna ord vid hans
skildring af "le guerrier philosophe et bienfaisant".
Alldeles särskildt passar detta in på Bonapartes fälttåg till
Egypten, dit han, förutom ett större resebibliotek, medförde, likt
en gång Alexander den store, en hel skara lärde, och där han
grundade ett "institut d’Egypte" under sitt beskyddarskap.
Han sörjer äfven för att hans i upplysningens och humanitetens
tecken utförda bragder ge eko icke blott i Italien utan äfven öfver
hela Europa genom att ge dem all önskvärd publicitet i den
samtida pressen, närmast den officiella franska, efter hvilken sedan de
öfriga europeiska tidningarna, äfven de svenska, återge den
upplyste hjältens alla manifestationer.
Öfver allt sålunda framträder den sanne upplysningsmannen:
Rousseaus "guerrier philosophe". Intet under då, att, som Albert
Vandal säger, filosoferna och de lärde ansågo honom för en af de
sina. "De voro honom äfvenledes tacksamma för att han så
mycket som möjligt undvek alla krigarlater, föraktande uniformens
prestige; vi känna ju det bekanta yttrandet: "Af alla militärerna
är han i alla fall den mest civile". Han uppträdde såsom
’ideologernas’ general".1 Och samma författare yttrar: "Bonaparte var
revolutionens sista trumf; de revolutionsmän, som nu sutto vid
makten, spelade ut den: skulle resultatet blifva Washington? Det
blef Cæsar."2 Äfven om Cæsar varit Bonapartes hjälteideal, förbjöd
honom hänsynen till tidsandan att yppa det, och när han ibland
apostroferar de antika hjältetyperna, blir det en för
upplysningstiden mera passande typ som exempelvis Brutus. Karakteristisk
är följande passus i en proklamation till "vapenbröderna": "Mais
que les peuples soient sans inquiétude; nous sommes amis de tous
les peuples, et plus particuliërement des descendants des Brutus, des
1 Albert Vandal, Bonaparte och Brumaire, svensk öfvers., Sthlm 1906, s. 257
-258.
2 Ibid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
