Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Bolin, Tegnérs båda första Napoleonsdikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs båda första Napoleonsdikter 57
Scipion et des grands kommes que nous avons pris pour modetes}
Rétablir le Capitole, y placer avec honneur les statues des heros
qui se rendirent celebres, réveiller le peuple romain engourdi par
plusieurs siêcles d’esclavage, tel sera le fruit de vos victoires. Elles
feront époque dans la postérité. Vous aurez la gloire immortelle
de changer la face de la plus belle partie de 1’Europe."2 När
Bonaparte öfverlämnade ratifikationerna på fredsslutet i Campo-Formio,
jämfördes han i ett högtrafvande tal af direktoriets president,
Barras, — icke med Cæsar naturligtvis, men väl med Pompejus, "ehuru
större än denna romare". Och i Tegnérs dikt om Bonapartes död
nämnas som den franske hjältens jämlikar Camillus, Cato, Scipio
och Brutus.
Detta kan alltså i korthet sägas vara den allmänna tidstypiska
uppfattningen af Bonaparte som hjälteideal, och jag öfvergår nu till
Tegnérs egen skildring af hjälten. Den allmänna dygdetyp, Tegnér
i dessa sina Napoleonsdikter målar, efter hvilken han mäter
Bonaparte och finner honom "värdig", är just denna tidens vanliga, d. v. s.
upplysningens, endast ytterligare färgad af sekelslutets rousseauska
känsloströmningar. Thomas, en af Tegnérs särskildt under
ungdomstiden mest omtyckta författare, säger på ett ställe: " Le génie apeui-être
le droit d;étonner les kommes; la vertu seule a droit à leurs hommages."
Yttrandet skulle kunna sättas som motto öfver hela den tegnérska
hjälteuppfattningen: hjälten fick icke bedömas enbart såsom "snille"
— det kommer ju först med den äktromantiska uppfattningen och
geniförgudningen — vore han aldrig så glänsande som den store
härföraren: han måste framför allt vara en mänsklighetens vän,
ömmande för sina "bröder", och ett mönster genom sina dygder,
en hjälte, som mer än människornas beundran borde söka vinna
deras tacksamhet:
Men hvad är ryktets lof, hvad jordens undran värd,
Om blott med själens mod, om blott med snillets drag,
1 Kurs af mig.
2 Corresp. I, Paris 1858, s. 304 (d. 20 maj 1796).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
