Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 81
Förklaringen till detta mysterium synes mig ligga i en liten
uppsats om kortspel ett par veckor tidigare (1779 112), där det
berättas en anekdot om en engelsk soldat, som vid
regementsgudstjänsten funnits med en kortlek utbredd framför sig i stället för en
psalmbok. Då han tilltalades härför, svarade han, att korten
påminde honom om de heliga sanningarna, asset om skaparen, tvåan
om brödet och vinet i nattvarden, trean om treenigheten o. s. v.
Denna uppsats hade åtalats vid Norrmalms västra kämnersrätt,
och stadsfiskalen hade uppfordrat boktryckaren Holmberg att nämna
författaren. Holmberg vägrade i sin diktamen till protokollet den
4 juni 1779 — tryckt*i Stockholmsposten n:o 135; vederbörande
kämnersrättsprotokoll fela tyvärr i rådhusarkivet — att uppgifva
auktorn, förrän åklagaren närmare angifvit, hvari han ansåg det
brottsliga i artikeln bestå. Det hade nämligen förut visat sig, att
Stadsfiscalen blott "af någon curiositet" velat få auktors namn
upptäckt och sedan låtit målet falla. Holmberg framhåller, att det på
detta sätt vore lätt för någon, som funnit sig stött af någon satir
i en tidning, att genom att "incaminera målet" i en kämnersrätt
få författarens namn uppgifvet och sedan låta målet falla och
"tänka på hemlig revange". Och till sist nämner han "den stora
skada deraf kunde följa, at de Auctorer, som äro så delicate, at,
ehuru oskyldige, anse för en slags skymf, at wid en Rätt blott
blifwa nämnde och angifne, allenast för den orsaken skulle
afskräckas ifrån, at skrifwa en enda rad, som skulle utgifwas i allmänt
Tryck, ehuru habile och skickelige de kunde wara, at arbeta i flera
ämnen til det allmännas både nöje och nytta."
Genom att sammanställa Kellgrens och Holmbergs yttranden
kommer man till det resultatet, att man — med rätt eller orätt —
misstänkt Kellgren för författarskapet och att någon poetisk
medbroder, för att få hans anonymitet röjd, angifvit uppsatsen till åtal
hos stadsfiskalen. Efter Holmbergs enständiga vägran att uppge
författaren tyckes saken hafva nedlagts. Denna tolkning af de
tyvärr mycket ofullständiga akterna bestyrkes af en liten artikel i
1779 138, undertecknad Candid. Den begynner med dessa ord:
«Det är en bonn et Karl: Så säges rättnu om en hwar, som icke
Samlaron 1913 n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
