Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Martin Lamm
för lastbarhet är almänt känd. . . Den som allenast lärdt sig några
artigheter och en wiss belefwenhet, som förwärfwat sig några små
angenäma egenskaper, hwarmed han kan göra sig behagelig, är
merendels altid säker at få namn af ganska honnet, ehuru han
eljest respecterar hwarken ordning eller dygd i samhället. Det går
nog långt, om hwar och en karl skal kallas honnet, för det han
icke gör uppenbart öfwerwåld, stjäl, röfwar eller slår ihjäl folk . . .
Det wore alt för widlöftigt at omtala, på huru många sätt ordet
honnet, i wår tid, missbrukas. Dessa profanationer synas intyga
huru sedernas förderf ju mer och mer tager öfwerhand."
Denna definition på begreppet "honnet karl" är typiskt
Kell-grensk. Gång på gång kommer han åter till den. I ett utlåtande
för Svenska Akademien från år 1788 heter det: "En hederlig karl
är den, som ej brutit mot missgerningsbalken och som framför allt
är charmant".1 Och i "Philosophen på landsvägen" (S. S. 3 s. 202)
sättes denna uppfattning af begreppet hederlig karl ännu starkare
än i vår uppsats i samband med ett sedernas förfall: "Då är et Folk
kommit til den lägsta förnedring i Vett och Seder, när blott
behöfves at ha sundt förnuft, för at vara et Snille; och at ej hafva
stulit på allmän landsväg, för at heta en ärlig Man."
Därefter följer i vår artikel en beskrifning på hvad det vill
säga "at i sjelfwa werket wara honnet eller hederlig människa".
Och bland de exempel, som här gifvas, finnes också följande: "Jag
kunde fria mig ifrån alt det förtal och de försmädelser, som förfölja
mig, om jag wille uppenbara wissa hemligheter; men derigenom
skulle stora olägenheter yppas för–––––jag wil således endast ju-
stifiera mig genom mit upförande." För att det ädelmodiga i denna
förklaring ej skulle undgå läsarens uppmärksamhet fick dessutom två
nummer senare en kvinlig signatur, Candida, tacka den okände
Candid för att han tolkat "hwad en ädel själ och renadt wett
dicte-terar".— Ännu i understolen i 1780 9 har Kellgren en liten pik åt
"den priswärda nit som wederbörande Fiscaler nyligen låtit påskina".
Af de allvarligt resonnerande uppsatser i estetiska frågor, som
förekomma i Stockholmsposten, tror jag knappt någon får tillskrif-
1 Sylwan, Kellgrens-minnen i Ord och Bild 1913 s. 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
