Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 93
öfwerens med en Religion, der man bör hålla det fånget under
Trones lydno .. . Hans största fel, både i min Herres och de flestas
tankar lär dock ha warit, at han kanske ej war god Christen; men
det är ju något hwarföre han sjelf får swåra? och lär han nu som bäst
hålla på at plikta derföre, antingen i Purgatorium eller annorstädes,
enligt sina Landsmäns lära. Låtom oss då, käre Bröder, ej lägga
sten på bördan." Den försåtliga taktik gentemot de religiösa, som
lyser fram ur dessa rader, känna vi från så godt som alla Kellgrens
uttalanden i trosfrågor från denna tid, särskilt från hans polemik
"Om swårigheten för en god Christen at wara stor poet". För att
kunna utdela sina hugg från en säker position, låtsar han sig ta för
gifvet, att förnuftet på nåd och onåd bör kapitulera i trossaker.
Att uppsatsen skrifvits af en af redaktionens medlemmar
framgår ju dessutom af att den införts dagen efter den anekdot, som
den söker vederlägga. Detta förhållande undgick ej heller att
väcka uppmärksamhet. En insändare i n:i 27 — 28 med signaturen
Owäldig drog häraf den konklusionen, "det antingen Utgifwarena
lida en sådan brist på ämnen i sit Blad, at då de hitta något som
faller i deras smak, söka de dermed entretenera Allmänheten idet
längsta, hwarföre Författaren måtte antingen criticera sig sjelf eller
därom anmoda någon af sina wänner. Eller ock blifwa insända
artiklar, redan innan de hunnit til trycket, granskade och med
någons snillerika Anmärkningar tjenligen försedde, kanske aldeles
uteslutne eller förfalskade." Det förra antagandet ansåg han
osannolikt, då anekdoten tydligen ej kunde ha samma författare som
det i "förnuftsstyrka" så öfverlägsna svaret och på grund af sin
bittra ton ej heller kunde vara skrifvet af en vän till
anekdotskrifvaren. Återstår alltså den andra hypotesen, att replikören är
en af utgifvarne. Och insändaren utpekar tämligen tydligt Kellgren
som författare: "Granskaren måtte säkert wara Poet, emedan han
dömer snille efter versstyrka".
Vid den tid, då denna uppsats infördes i Stockholmsposten, hade
Kellgren redan kastat sig in i en ny strid till Voltaires försvar.
En signatur "Redlig frimurare på landet" hade i Dagligt Allehanda
n:o 29 harmats öfver att Voltaires minne firats i en fransk fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
