Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Martin Lamm
murarloge. Hans angrepp besvarades i Stockholmsposten n:o 25 af
signaturen "redlig Älskare af Stora Män". Det är säkert ingen
tillfällighet, att denna signatur innesluter alla bokstäfverna i namnet
Kellgren. Dessutom finnas inre bevis på Kellgrens författarskap.
Vi möta fortfarande här samma taktiska finter. Kellgren låtsar sig
vara troende för att så mycket kraftigare kunna sköta bastonaden.
Han finner det oriktigt af motståndaren att beskylla deisten Voltaire
för gudlöshet "lika som om en Turk wille kalla den gudlös, som ej
erkänner Mahomet; ty en Museiman har lika stark öfwertygelse
om sin lära, som wi om wår, med den skilnad wTet min Herre, at
hans är den falska, wår den sanna." Han framhåller hur mycket
förmånligare det varit för den 80-årige Voltaire, "at antaga en
lära, der han, också i fall af den syndigaste förbigångna wandel,
kunde med en times ånger och sällskap af en Munk, bereda sig
perspectiv af lefnad med osäjelig sällhet, i stället för at han nu
kanske ej såg för sig annat, än ett faseligt intet?" Och han
fortsätter med ironisk salvelse: "Lät oss derföre, käre Broder i Christo,
af hjertat beklaga, at en i öfrigt så wärd Man ej kunde njuta denna
ålderdoms tröst, och ställa resten til Herran." Dessutom har
denna uppsats en passage, som sedermera i något förändrad form
skall gå igen hos Kellgren. Det heter nämligen här: "För
öfrigt undrar jag ej, at mycket ifrige Christne såsom människor hata
Voltaire för sina Satyriska bons-mots, likasom en Älskare ej tål den
som talar illa om hans Maitresse." I "Philosophen på Landswägen"
(S. S. 3 s. 201) heter det: "Åt tro, är det samma för de flesta menniskor,
som at ej tänka derpå. De göra med sin Religion, som man gör med sin
Mätress: man fruktar en undersökning; man blundar och är lycklig."1
Denna uppsats mötte i n:o 32 gensaga af en signatur
"Aldradyraste Hemligheter", som beskyllde motståndaren för att vara
"Bespottare af det Heligaste", en lärjunge till Voltaire och för att
ha yttrat "i Religionen förgripeliga tankar". Denna besvaras
omedelbart i nästa nummer af Kellgren, som emellertid nu begagnar
1 Denna likhet har välvilligt påpekats för mig af lic. S. Ek, som äfven
fäst min uppmärksamhet på att den gemensamma förebilden för dessa
yttranden är ett uttalande af Voltaire i Lettres anglaises.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
