Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Martin Lamm
ning man ej kan misstaga sig. I n:o 220 hade i en uppsats anförts
några föraktfulla uttalanden af en engelsk läkare om Voltaires sista
kampanj mot kristendomen. Den gjordes i n:o 224 till föremål för
en s. k. "fri öfversättning", som i själfva verket gör ej så
obetydliga afvikelser från originalet. Det talas om att Voltaire på
gamla dagar förfallit till en lumpen bokmakare, "och nu liknar han
Westgöthen, hwilken böd til at köra bort Kyrkan med sin gamla
Märr". Och för att ingen läsare skulle misstaga sig om hvilken
västgöte den åsyftade var, talas det i fortsättningen om att
Voltaires ogudaktiga skrifter uppväcka "mera äckel, än Joliemans
Krogwisor och–––-— wisor". Det borde ej för publiken varit alltför
svårt att gissa hvilkens visor det var, som här sammanställdes
med de föraktade Bellmanska.
Det finns naturligtvis intet direkt bevis för att det är Kellgren
själf, som i Stockholmsposten 1780 228 besvarat angreppet i en dikt
i Flintbergdiktens ton. Emellertid förefaller det ju som om den
angripne talade i eget namn:
Min käre Öfwersättare
Och allmänt kände klandrare!
Hwad båtar uti Allehanda
At några usla saker blanda,
Förswara fanatismens gräl
Förutan grund, förutan skäl? o. s. v.
I fortsättningen af striden deltog Kellgren blott med ett och
annat hugg i förbigående. Så t. ex. är tydligen artikeln "Något
om Afwunden, som man ej bör läsa, emedan det duger" i 1781
31 närmast föranledd af Voltairestriden; den börjar med att
uppräkna Voltaire bland dem, som varit föremål för afundens
förföljelser. Jag har funnit denna uppsats till sin hufvudsakligaste del
vara en förkortad öfversättning ur Helvetius’ De L’Homme sect.
IV, ch. 8: "De Fenvie". Att vi här återfinna uttalanden, som i
mycket litet förändrad form sedermera dyka upp i Strödde Reflexioner,
behöfver ju ej bevisa, att Kellgren är öfversättaren. Förutom af
tolkningens ypperliga kvalitet bestyrkes detta emellertid af en passage,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
