Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten ’ 97
förekomma. Däremot synes det mig troligt, att det är Kellgren,
som ingripit i den genom dessa missgrepp prekära situationen
med den mot samtliga Voltaireangripare i Dagligt Allehanda
riktade ironiska artikeln i 1780 209 "Kärnan af Argumenterne
mot Voltaire". Den är undertecknad Anti-Barbaro-Celarent (jfr
ofvan s. 76). Också Böök har (Stridsmän och Sångare s. 126) ansett
denna artikel röja Kellgrens kynne. Själfva metoden att ironiskt
framföra en absurd argumentation är äkta Kellgrensk, och de
uttalanden, som där göras om poesiens ändamål, synas mig nära
öfverensstämma med hans åsikter.
Med ännu större säkerhet kan man tillskrifva Kellgren den
skenbart opartiska uppsatsen i 1780 216 "Til Voltaires sista
Pane-gyrister och Antagonister i Dagligt Allehanda". Redan Ljunggren
(I s. 85) har observerat, att författaren här förklarar sig hafva af
Voltaires skrifter blott läst hans afhandling om toleransen "liksom en
annan insändare gjort föregående år". Det nummer Ljunggren syftar
på är 1779 37, till hvilket, som vi sett, Kellgrens författarskap är
obestridligt. Vi igenkänna också här ett af hans vanliga
taktiska grepp, då han framhåller, att Voltaires indifferentism omöjligt
kan ha skadat protestantismen, utan möjligen katolicismen,
judendomen och muhamedanismen, och då ju dessa religioner äro "efter
wår bekännelse origtige och falska", så "äro ju wi Lutheraner
honom derföre mycken obligation skyldige och i sådant afseende
bör ju Voltaire sättas i jämförelse, icke med Linné och Haller,
utan med Luther sjelf–––-—a. Och liksom i sina första artiklar
gör han också här med hycklad salvelse en antydan om att man
bör öfverlämna åt försynen att döma om Voltaires påstådda
gudlöshet och den skada, som den kan ha vållat: "Om bland Lutherska
Religions Förwandter någon sådan påfölgd tilkommit, det lämnar
jag den Högste at döma, som förbehållit sig at pröfwa njurar och
ransaka hjertan ..." Som vi se, finnas inga bindande bevis för att
Kellgren är författaren, men all sannolikhet talar därför.
I hvarje fall tyckes man på motståndarsidan ha ansett
honom som Voltaires försvarare. Ty en vecka senare blef han i
Dagligt Allehanda utsatt för ett angrepp, om hvars personliga syft-
Samlaren 1913. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
