Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 103
sett honom i sina uppsatser ironiskt begagna sig af det filosofiska
argumenterandet och skämta med de metafysiska dissertationerna.
Det är därför jag skulle vara böjd att tillskrifva honom också ett
par andra skämtuppsatser mot det metafysiska pedanteriet, ehuru
det ej är lätt att förebringa någon fullt säker bevisning härför.
Den första finnes i 1779 16 och bär titeln "Tankar om Själens
Residents". Det är, som vi erinra oss, samma stridsfråga, i hvilken
salig Dumbom fällde sin salomoniska dom. Författaren till denna
uppsats tager samma ståndpunkt. Han utgår från en notis i Esprit des
journeaux om en italiensk professor, som sökt bevisa, att kvinnornas
själ har sin plats i deras genitalia, och glädjer sig åt, att en dylik
åsikt numera ej kostar dess upphofsman hans hufvud: "Man börjar
småningom at ej anse för fritänkare, hwar och en som understår sig,
at hafwa sina egna drömmar i Methaphysiken. Man börjar finna
mer och mer, huru illa det passar sig för wår lilla högmodiga själ,
at weta alt med wishet, då hon ej wet en gång hwar hon är hemma."
Han refererar därefter skämtsamt olika tiders teorier om själens
plats och slutar: "Hwad mig, säger jag, angår, som hittils förklarat
mig för harmonia præstabilita, så finner jag det ej en gång nödigt,
at själen skal sitta i kroppen, utan kan den äfwen så wäl ha sit
hemwist i Månan, och kroppen bo på jorden, som twänne klåckor
kunna gå lika, fastän det ena är i Stockholm och det andra i
Constantinopel. O Metaphysik! Fåfängligheters fåfänglighet."
Att detta skämt med harmonia praestabilita ej var Kellgren
främmande framgår af ett bref till Rosenstein af den 7 okt. 1783
(Saml. VII s. 95), där det med anledning af en operatext, som
Ristell skrifvit till en redan färdig tysk opera med helt annat ämne,
heter: "Om musiken, som är Naumanns, har en viss caracter, och om
piecen är dugelig, och om ait detta svarar mot hvartannat, så har
jag tagit mitt parti och tror från denna dag på Leibnizens harmonia
praestabilita."
Man kan också till jämförelse citera en passage ur
anmärkningarne till "Man äger ej snille" (S. S. 2 s. 83), som särskildt
stilistiskt har en viss likhet med den ofvan anförda passagen: "Huru skulle
det ej förödmjuka den lilla menniskans stora högmod, om hon rätt insåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
