Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Martin Lamm
och kunde inse de svaga fjädrar, hvaraf all des ära, des dygd och
snille bero, dessa fina band emellan kropp och själ, materia och
tanka, physik och moral; dessa band, som alla känna men få
vågat undersöka." Det är naturligtvis samma uppfattning om själens
och kroppens inbördes samband, som författaren till uppsatsen velat
häfda. Mot en motståndare i n:o 23, som tyckes ha satt tro till
hans ironiska förklaring att han var Leibnizian, måste han i n:o 26
framhålla, att han ej var det, utan var "öfwertygad derom, at kropp
och själ warka på hwarandra". I n:r 93—94 har en insändare i
en lång artikel ytterligare tagit upp frågan och sökt visa, att man
med Kellgrens bevisföring kommer till rent materialistiska
konsekvenser.
I samma anda gå tvänne i 1785 196 och 197 införda rätt långa
uppsatser, ställda i form af bref till utgifvaren. De börja med ett skämt
med en vid denna tid pågående, långrandig strid i Stockholmsposten
om inskriptionen på en medalj af Wargentin och kommer sedan till
det hufvudsakliga, den opposition, som en under Boethius hållen
disputation i Helvetius’ anda rönt i Stockholmsposten. Författaren säger
sig vilja skrifva "emot dessa förföriska philosophiska hufwuden, dessa
förstörare af den allmänna roligheten, som påstå at det gifwes et
wer-keligit Spatium vacuum, och som i sit philosophiska fritänkeri wåga
bestrida den store Leibnitz mening i detta ämne ... Jag ämnar bewisa
at spatium icke är annat än en kropparne följaktig egenskap, som
up-kommer af deras dimensioner och distancer; eller rättare: jag ämnar
grundeligen afskrifwa alt hwad man hundrade gånger skrifwit och
wederlagti detta ämne. Jag ämnar dömma emellan den store Leibniz
och den Socinianska Clarke, den store Wolf och den Engelska
öfwer-sittaren Raphson, denstore Kahle och det förtappade fåret Voltaire.
Jag ämnar dymedelst bewisa at jag ingen ting begripit af alt hwad
dessa personer skrifwit i detta ämne och at jag således har
fullkomlig rätt at skrika deremot.. . . Hela werlden wet at jag kan skrifwa
och sofwa, så hemma är jag i metaphysiken; och dessutom ämnar jag
merendels säga et och det samma: det stärker Läsarens minne."
Man känner igen denna polemiska metod från alla Kellgrens
sammandrabbningar med universitetslärda; en jämförelse med svaret till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
