Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 107
i angreppet på "griftpoeterna" i svaret till Wellander på dennes
anmodan till Kellgren att skrifva en lofsång öfver Nicander:
Och ni, som til de dödas ära
Med edert skrål de lefvande besvära.
Resultatet af denna okritiska äreminnesproduktion är, menar
uppsatsen, att läsaren "blifwer så öfwerhopad af Skrifter, at han
sluteligen af förtwiflan försakar dem alla; ty den som i wåra
Bi-bliotheker och af tusende tals årligen utkommande böcker wil upsöka
de endast dugeliga, får samma beswär som den, som i en sophög
föresatt sig at upleta en perla. Det är just detta, som Upsala
Universitets sista och nyss utslocknade Ljus welat wisa oss, då han,
för mer än tjugu år sedan och midt under dägelig tilwäxt af
Aca-demier, Encyklopedier, Biographier och Journaler, spådde lärda
werlden et tilstundande Barbari, hwars närmare annalkande wi
redan, icke utan fasa, åskade." Det är, som vi se, en allusion på
Ihres ofvan omnämnda tal (Jfr ofvan s. 101 f.). För öfrigt har uppsatsen
sitt intresse genom en ganska hvass allusion på Gustaf III:s teatermani.
Det omtalas, att grefve Hodiz’ "omåtteliga lust til Spektakler och at
blott roa sig" gör att man fattar "et slags mindre aktning för
personen". Men då en privatperson "genom sin elaka hushållning
endast skadar sig själf, och förslöser en tid, den Fäderneslandet til
sin tjänst kanske ej altid behöft eller efterfrågat, så gör man ej så
mycket upmärksamhet derwid. Men när samma lust i så omättelig
grad faller på en Regerande Furste, så är det af en helt annan
beskaffenhet." Och för att ingen skall taga miste på syftningen, slutar
Kellgren med en liten anekdot ur Critical Rewiew om "en wiss
Regerande Hertig i et litet Land", som på sitt sommarlustslott
hade ett konservatorium och "war så stor älskare af Spectacler,
at i hans Hof taltes ej om något annat, än händelser med Sångare,
Dansare och Åcteurer. Ena hälften af hans undersåtare bestod af
Spelmän och Soldater, och andra hälften af tiggare."
Det är kanske ägnadt att förvåna, att Kellgren tar del i det vid
denna tid rätt allmänt hörda klandret öfver konungens för landets
ekonomi ruinerande teatermani, då han ju själf varit engagerad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
