Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Martin Lamm
"i synnerhet hos oss, der konsten at passa ord och musik efter
hwarannan är hunnen til så liten fullkomlighet, och der man, i
stället at til färdiga ord sätta musik, oftast får börja i orätta ändan,
och til gifwen musik jämka ord, så godt man kan." Denna insikt
hade Kellgren tydligen kommit till genom den Gluckska operan.
Ännu i svaret på Ristells kritik öfver hans prolog till Zemire och
Azore (1778 18) betraktar han det som själffallet, att poesien i en
opera blott är "en art secondaire, som bör ge tilfälle åt rösten och
Musiken at lysa" och att poeten bör "upoffra sin konst åt
Compo-siteuren".
Han framhåller också som en förtjänst i Iphigenia, att där ej
finns någon "Aria di bravura", "ingen egenteligen satt i afsigt, at
en Virtuose der skulle wisa widden eller böjeligheten af sin röst;
intet tilfälle til granna och långa Cadencer; men kanske at detta
är en dygd i en Piece, satt för Action." Af den osäkerhet,
hvarmed Kellgren frambär sina åsikter, kan man sluta till att han först
nyligen omvändts till beundrare af den Gluckska musiken: han
säger ju också i inledningen till recensionen, att denna opera kan
liknas vid "de slags Fruntimmer, om hwilka man wid första
anseendet hwarken tör säja, at de äro fula eller wackra; men som
tiltaga i behag, ju mera man njuter deras omgänge, tils man
ändteligen tycker, at ingen ting kan wara wackrare."
Till full entusiasm har han nått i den lilla artikeln " Om Gluck
och Operan" (1779 140) skrifven vid nyheten om uppförandet af
Iphigenia i Tauris på Operan i Paris. Då Kellgren ju ej själf hört
denna pjes, måste naturligtvis det han säger om dess innehåll vara
öfversättning ur någon utländsk tidning. Det åtföljes emellertid af
några allmänna reflexioner om Gluck, som tyckas stamma från
Kellgrens egen penna. Det framhålles här, att Gluck haft den goda
smaken att välja pjeser, som äro fördelaktiga för kompositören,
"sådane, där passioner rasa fram i sin hela styrka, sådane som
manliga och känslofulla hjertan finna sin wällust uti, och som
Fruntimrens swaga och nerwlösa Små-själar kalla för horreurer. Jag
menar här med Fruntimer äfwen en ansenlig hop böxdragare, af
samma slag, som den Greken, som Diogenes befalte att knäppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
