Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Martin Lamm
konsterna utan undantag der finnas församlade", heter det på ett
ställe.
För öfrigt äro både denna artikel och åminnelsetalet starkt
inspirerade af Algarottis "Essai sur 1’Opéra", som citeras i
tidningsartikeln. Också genom dessa öfverensstämmelser få vi ett indicium
på Kellgrens författarskap, men det vore för vidlyftigt att här gå
in på dem.
De "Blandade Reflexioner öfwer Skådespel", som finnas i 1783
227 har jag funnit till större delen vara ett utdrag ur Rousseaus
Lettre sur les spectacles, ehuru ej detta på något sätt antydes. De
afslutande skämten med operadekorationerna och operabaletterna
äro lånade från Saint-Preux’ beskrifning af Parisoperan (La
nou-velle Heloise II 23). Om Kellgren haft sin hand med vid dess
öfversättande är svårt att säga. Dock kan man observera, att hans
gyckel med teatermaskineriet i Satir öfver Förtjänsten och
sannsagan "Oxarne" (1782 259—260) gör intryck af att vara påverkadt
af samma ställe i La nouvelle Heloise. Om hans anslutning till
Rousseaus kritik öfver teatern vittna ju också hans ord i ett bref
till Clewberg (Schück s. 48): "Du är en fullkomlig Rousseau i
anseende till Operan. Men det surprenerar mig aldeles intet. Jag
tycker det är detsamma, som hvar förnuftig menniskja — borde tänka
därom."
Sylwan har med rätta framhållit den betydelse, som vänskapen
med Kraus, Glucks hänförda beundrare, måste ha haft för utvecklingen
af Kellgrens musikaliska smak. Mot dennes rival, konungens
gunstling Naumann, som fått i uppdrag att tonsätta hans Gustaf Vasa,
var han däremot fientligt stämd. Anekdoter berätta om
sammanstötningar mellan poet och kompositör, och de bekräftas af det
kvicka brefvet till Zibeth af den 6 aug. 1782, som ju genomgående
går ut öfver Naumann och hans förhållande till Cora och Alonzo.
Som bekant hade Naumann redan ett par år före dess uppförande
vid operainvigningen låtit publicera sin musik i klaverutdrag i
Tyskland och därför mottagit ett öfverdrifvet beröm i tyska tidningar
och nådegåfvor af utländska furstar. Adlerbeths text hade han så
illa stympat och misshandlat, att författaren i vredesmod lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
