Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 117
Stockholm. Nu ser Kellgren med förtviflan samma öde hota sin
Gustaf Vasa.
Den förtrytelse mot Naumann, hvarom detta bref skvallrar,
gör det i och för sig ej otroligt, att Kellgren deltagit i det angrepp
mot honom, som gjordes efter uppförandet af Cora och Alonzo.
Och som vi skola se, torde detta äfven kunna bevisas.
I Wälsignade Tryckfriheten 1782 18 hade Cora och Alonzo
blifvit föremål för en mycket elak kritik i form af ett "Samtal
mellan en Parterrist och en Spectatör ifrån Troisieme." Den
besvarades i Stockholmsposten 1782 293 af "Älskare af sanning utan
agg", tydligen Naumann själf. I 1782 296 får han svar af "Swensk".
Redan inledningen med dess intelligenta försvar för satiren och dess
åberopande af Boileau och engelska "pamphlets" synes mig röja
Kellgrens hand, liksom det intressanta uttalandet om den tyska
litteraturen och dess benägenhet för "Überspannung" (se ned. s. 143).
Men fullt bevisande är, synes det mig, följande passage: "Min Herre
tyckes eljest hysa en altför stor fruktan at anmärkningar på
Ut-ländningars arbeten hos oss skola bereda samma barbari, som man
wid wissa Lärosäten spår sig af Latinska språkets afläggande, men
war aldeles icke rädd; så länge man hedrar och belönar Utländska
Snillen, behöfwer man ej frukta at deras tjenstaktighet uphör; och i
ingendera delen lärer den nämnda Artisten med skäl kunna anse sig
lottlös." Det är, som vi se, Kellgrens gamla gyckel med Ihres oro
för ett annalkande barbari, som här kommer fram. Ingen
annan författare skulle i detta sammanhang kommit att tänka på
latinfrågan. Man kan äfven uppkasta frågan, om Kellgren ej varit
medskyldig i den giftiga dialogen i Wälsignade Tryckfriheten. I
hvarje fall visar vår artikel, att han känt dess författare, då han
i en not förklarar ett klandradt uttryck i densamma vara ett
utgifvarens tillägg. Emellertid är denna dialog så pass plumpt
stiliserad, att jag har svårt för att mistänka Kellgren för att ha
skrifvit den, äfven om den möjligen tillkommit med hans vetskap.
Med den kännedom om Kellgrens musikaliska smak, som dessa
uppsatser gett oss, tror jag också, att man med tämligen stor
säkerhet kan tillskrifva honom den uppsats i 1780 63, som bär titeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
