Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Martin Lamm
"Något om Compositeurer och Virtuoser" och som genom sina mot
den rådande musiken kätterska satser framkallade ett förgrymmadt
svar i n:i 92 och 94, där motståndaren betecknades som "en med
tämelig god stil begaf wad hardi ignorant". Uppsatsen klagar öfver
den oändliga monotoni, som utmärker den rådande musiken: "Öfwer
alt samma form, samma Cadencer, samma roulader, samma finaler,
samma fyllningar . . . Det rägnar från Orchestern hela skurar af noter
på de kringstående; man concentrerar och slösar på detta sätt alla
konstens medel, utan at göra någon wärkan. En enda simpel
ut-hållning, som nyttjas med förståndighet, skulle ofta ha långt större
wälde öfwer wår själ, än den hastiga och orediga fölgden af alla
wåra Chromatiska och Diatoniska ljud." Det är tydligen den
förenklade Gluckska musiken, som föresväfvar Kellgren som idealet.
Man jämföre med uppsatsen "Om det Täcka" (1783 8, se ned. s. 134),
där han ironiskt prisar "den fina, den lekande, den täcka Musiken, som
utmärglar och pryder tankan, som sätter passionerne i Rondeauer,
målar Wreden med coloraturer, uttrycker förtwiflan i cadencer . . .
Måtte aldrig en Gluck, en Hayden och deras efterföljare föra oss
tilbaka til detta barbariska naturliga i känslornes uttryck, som wi
så lyckligen öfwerwunnit!" I jämbredd med denna förkonstling i
kompositionen sätter han den tomma virtuositet, som de
exekverande briljera med. De lägga an på att göra tours de force: "Om
dessa Herrar behaga göra sina prof på sin kammare och för
hwarandra, är det aldeles intet Almänheten emot, men i dess närwaro böra
de weta, at det är nöje som man fordrar och intet konstiga uptog."
Vi ha här en viss öfverensstämmelse i stiliseringen med en passage
i 1781 94 (Reflexioner öfwer Dagblad, se ofvan s. 76): "Mine
Herrar, skrif så förnuftigt Ni behaga och läs det för Er sjelfwa på Er
Kammare; . . . detta angår icke almänheten: men skulle Ni wilja
trycka det. . . då råder jag Er at också rätta Er litet efter
allmänhetens smak ..."
Som ett ytterligare indicium på Kellgrens författarskap vill
jag anföra, att då det påpekas att "sjelfwa simpla vocalerna" ha
"en caracter, som är mer eller mindre analog til hwar och en
passion", det tillägges: "Hwarken Poeter eller Compositeuren borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
