Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 133
Religioner; de starkaste hufvud . . . handla och tala klokt i alla
naturliga mål. . . men rasa i fullt vanvett, då frågan är om Mahomet, eller
Visnou eller Stora Lama.1’ Samma tanke återvänder bland några
reflexioner i 1783 195 i följande form: "Man wore förbunden at
tro hwad stora män tro i Religionen, om det ej tillika wore en
bestyrkt sanning, at man kan wara. wis i alt annat, och en dåre i
sin Religion." Också dessa reflexioner göra intryck af att vara af
Kellgren.
Naturligtvis finnes, som jag flerstädes antydt, ingen säkerhet för
att de uppsatser, som jag ofvan tillskrifvit Kellgren, ej delvis
äro bearbetningar eller fria öfversättningar från utländska
original. Bland de uppsatser, till hvilka jag funnit främmande original,
finnas emellertid några, hvilka ej blott äro lokaliserade, utan
dessutom försetts med intressanta tillägg af Kellgren, hvarför jag
anser det löna mödan att bevisa, att de bearbetats af honom.
Hit hör i första rummet den kvicka lilla uppsatsen "Om det
som är rart och nytt" i 1782 11. Det svar, som den erhöll i n:o 17,
visar tydligt, att man gissat på Kellgren som författare. Som
bevis på en modärn författare, som uppskattats af publiken, anföres
nämligen "Min Herre sjelf, hwilken flere än jag lära af stilen känna".
Sedan dess har Kellgren allmänt gällt som författare till
uppsatsen. Den är emellertid endast en bearbetning af en artikel med
titeln "Rare" i Voltaires "Questions sur TEncyclopédie", som den
följer ända in i enskildheter. Hvad som — utom den ypperliga
stilen — bevisar Kellgrens författarskap, synes mig framför allt vara
exemplen. Så t. ex. den ofta citerade passage, där han frågar,
hvarför man fordom satt så stort värde "på de goda bitarne af
Runius, Stjernhjelm, jag wågar tillägga, af Dalin" och däremot ger
så litet akt "på de lika qwicka, och mera granskade werser, som nu
oftare framkomma". Denna ringaktning för vår äldre diktkonst
och speciellt för Dalin känna vi ju från Bergstenskritiken såsom
särskildt betecknande för Kellgren. Voltaire, som på motsvarande
ställe talar om Corneilles bästa tragedier, ger ej anledning till ett
så starkt prononceradt förakt för äldre diktkonst. Själfständigt
och mycket betecknande för Kellgren är det därpå följande stycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
