Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Martin Lamm
som utgör ett domslut i striden mellan "les anciens" och "les
mödernes" till de senares förmån. Voltaire intog en betydligt mer
förmedlande ståndpunkt i denna strid.
Man observerar också att Kellgren, då han efter Voltaires
exempel skall uppräkna de yppersta mästerverken inom olika
konstarter, väljer Creutz’ Atis och Camilla, Glucks Álceste och Sergels
Psyche och Kärleken. Det är de verk, som vi veta att han satt högst.
Och till sist observerar man också, att skämtet med den nyfikenhet,
hvarmed allmänheten strömmar ut till Djurgården för att se på
lejonet, återklingar i ett akademital (S. S. 3 s. 280), ehuru lejonet här
går under den högtidliga omskrifningen "Djuret från Africa".
Ett par nummer senare (1782 13) förekommer en artikel "Om
Böcker och deras wärde", hämtad från samma källa (Voltaires
Ques-tions sur TEnc. art. Livrés). Redan grannskapet till den föregående
gör Kellgrens författarskap troligt, och det synes mig fullkomligt
bevisas genom ett inlagdt stycke, där det polemiseras mot Ihres
fruktan för "et annalkande barbari".
Ännu en artikel med samma ursprung finnes i denna årgång
(1782 88). Den bär titeln " Om de Lärda" och återgår på Voltaires
artikel "Lettres, Gens de Lettres". Den är en ren öfversättning, men en
liten själfständig not i slutet synes mig röja, att öfversättaren är
Kellgren; "N". B. öfver alt förstår man här med en lärd Man den
som känner saker, och icke blott ord; den som tänker sjelf, och
icke blott vet hvad andra hafva tänkt. Också undantar man alla
våra Professorer, emedan de utgöra corpser."
Till bearbetningarnas kategori misstänker jag, att man också
får räkna den utomordentligt intressanta uppsats "Om det Täcka"
i 1783 8, som Ek1 tillskrifvit Kellgren. I 1786 172 finnes nämligen
en helt kort liten uppsats "Om det sublima och det wackra", som
förefaller att vara en verbal — för öfrigt mycket bristfällig —
öfversättning af ett stycke af förebilden till uppsatsen Om det
Täcka.2 Det antagligen franska originalet har jag tyvärr ej kunnat
1 Samlaren 31 s. 204.
2 De två sista styckena i den tidigare uppsatsen äro således till
innehållet alldeles identiska med det sista stycket i uppsatsen af 1786, men afvika
rätt mycket i stiliseringen. En jämförelse ger tydligt vid handen, att den
senare versionen måste vara en ren öfversättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
