Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Martin Lamm
Tyskarne; jag känner Klopstock, Göthe, Wieland för wäl, för at
ej sättas i förundran och förtjusning af dem; jag erkänner Tyska
Nationens wida öfwerlägsenhet så wäl i Componisters mängd som
skicklighet; jag har öra nog at skilja Hayden och Gluck ifrån andra;
jag medgifwer at Tyskarne gå rätt långt i de sköna konsterne, men
medgif ock, M. H., at i det som de kalla Uberspannung
(öfwerspänning, extravagance) äro de alldeles odrägelige." Det är
tydligt, att denna uppfattning fullkomligt står i samklang med den, som
möter oss i "Nytt försök till orimmad vers", där han sökt återge
begreppet Uberspannung med "starka fjäderns spänning". I ljuset
af detta uttalande blir det fullt tydligt, att Kellgren i denna dikt,
såsom han ju också själf häfdat, ej afsett att uttala någon allmän
förkastelsedom öfver Klopstock och Goethe, lika litet som öfver
Shakspeare, utan endast att opponera mot de svenska lärjungar, som
efterapade deras fel. Hos dessa "skalder af nya secten" — från första
stund sammanställer Kellgren den moderna rörelsen inom poesien
med de religiösa svärmerierna — fann han blott afvigsidan af de
sträfvanden efter en diktens förnyelse, af hvilka också han var
besjälad. "Den som tager stora ord för stora tankar, yrsla för
imagination, convulsioner för sentimenter, det extravaganta för det
sublima, den som hwarken frågar efter ordning i tankarne eller smak i
expressioner och som endast låter förblinda sig af några få vackra
verser, lär finna i detta skaldestycke ett nytt bevis af Lidners
genie." I detta uttalande om Spastara af år 17831 synes det mig,
att Kellgren ger en fullkomligt tillfyllestgörande förklaring, hvarför
han ej kunde uppskatta Thorilds och Lidners poesi. Med sin
förfinade sensibilitet genomskådade han utan svårighet det afsiktligt
uppjagade, hysteriska i deras känslorus. Han kände huru litet
verklighet det låg bakom deras ömma bedyranden. För honom voro och
förblefvo de endast omogna skolpojkar, hvilka utan smak och gratie
besjongo passioner, som de aldrig känt.
Det är för oss uppenbart, att Kellgren underskattade sina
motståndare. Men man har svårt att se, hur han med sitt från dem
så grundskilda temperament, med sitt kraf på klarhet i tanken,
1 I ett bref till Rosenstein, Samlaren 7 s. 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
