Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 145
på äkthet i känslan, skulle kunna känna sig tilltalad af deras poesi.
Lika litet som Oxenstierna, Clewberg, Adlerbeth och andra samtida
förromantiker ansåg han sig skyldig att acceptera deras försök att
reformera dikten som de riktiga.
Det synes mig därför vara fullkomligt felaktigt att på grund
af hans motsatsställning till Thorild och Lidner stämpla honom som
klassicistiskt ortodox vid denna tid. Allt talar tvärtom för att han
aldrig öfvergifvit de förromantiska sympatierna från sin Åbotid. Om
han af rent praktiska skäl vid denna tid betviflade möjligheten af
att skrifva orimmad vers på svenska — och det måste tillstås, att
Thorilds experiment lämnade intet bevis för en motsatt uppfattning
— så har han åter på många ställen, såsom t. ex. i polemiken
med Bergsten, tillräckligt visat, hur suveränt han satte sig öfver en
mängd af klassicismens småaktiga föreskrifter. Och i en af hans
reflexioner från denna tid (1783 18) träffa vi ett så kätterskt
uttalande som följande: "Medelmåttiga själar böra i upförande så wäl
som i skrifter hålla sig wid regiorne; det är för dem som Reglor äro
gjorde." Som synes, förutsätter Kellgren, att genier kunna negligera
reglerna.
Det finnes ej heller något fog för det allt sedan Thorild
ständigt hörda klandret mot Kellgren att ensidigt ha framhållit fransk
litteratur. Tidigare än de flesta samtida hade han gjort bekantskap med
engelsk litteratur, och jag kan ej heller finna några spår af att han
uttalat något generellt förakt för tysk litteratur. De förklenliga
uttalanden om Tyskland och dess vitterhet, som förekomma i
Stockholmsposten — oftast i anledning af Gjörwells fullkomligt okritiska
propaganda för tyska tredjerangförfattare — torde ej vara
författade af Kellgren, utan af Rudin. Principiellt häfdande samma
uppfattning om "skadan af en uteslutande smak" som senare i sitt
akademital, framhåller han med skärpa i sin uppsats "Om
Witterhets-Academier" (1782 270), att "smaken måste förwandlas äfwen hos en
och samma Nation, alt efter des olika lynne, regeringssätt, seder
och uplysning". Att påstå "det den goda smaken ej är mer än en,
och at all annan är falsk, oriktig, förkastelig, är detsamma som
at säga: Denna flickan är wacker, hennes åtbörder äro passande,
Samlaren 1913. ^q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
