Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 147
giösa högtidligheten i hans musik, frånvaron af alla onödiga
utsmyckningar, körernas betydelse och kanske framförallt recitativerna, som
ofta med häftiga skrin och utrop afbröto melodien, allt detta hade,
som Bertrand framhållit, för afsikt att erinra om den grekiska
tragedien. Att det just är detta dramatiskt upprörda, som tjusar
Kellgren, framgår ju af hans försvar för recitativet i Zibethbrefvet,
och att också han betraktar Gluck som pånyttfödaren af det
grekiska dramat kan man tydligt se af åminnelsetalet öfver Wellander.
Man kan fråga sig, om icke Kellgren också på konstens
område trädt i beröring med den nyantika strömningen. Hans dikt
"Vid första besöket i Herr Sergels atelier" vittnar ju om en
oreserverad hänförelse inför "Sveriges Phidias". Man kan härmed
sammanställa det faktum, att Winckelmanns konsthistoria finnes i
Kellgrens efterlämnade bibliotek och att den varma apologien för
den antika mytologien i uppsatsen "Om swårigheten för en god
Christen at wara stor Poet" är hämtad ur ett stort galleriverk ur
Winckelmanns skola.1 Det är också klart, att denna uppsats ej blott
har till afsikt att rikta ett hugg mot kristendomen, utan också är
en suck öfver den svåra ställning, som den modärne skalden intager
i en tidsålder, där passionen är nedtystad och där grekernas glada
gudar endast som främlingar få göra besök. "Den tanke, som ligger
till grund för Schillers ’Gotter Grieehenlands’, tyckes hafva
föresväfvat Kellgren, ehuru den icke hos honom kommit till full
klarhet", anmärker här Ljunggren (I s. 99). Min framställning torde ha
visat, att denna tanke verkligen ingick som en integrerande del i
Kellgrens åskådning.
Jag har ofvan sökt belysa de rousseauistiskt förromantiska
tendenserna i Kellgrens åskådning från denna tid. Det kan kanske
förvåna, att de ej förr ledde till något positivt resultat, att det
definitiva genombrottet ännu lät vänta på sig så länge. Det
berodde delvis på att han ännu ej inom dikten funnit den form, som
lika direkt som den Gluckska musiken lät känslorna, passionerna
1 Kellgrens uppfattning, att kristendomen med sitt aflysande af
stoltheten och sitt kraf på ödmjukhet omöjliggjorde antikens stora hjältedåd och
upphöjda konst, var ju också Winckelmanns (se Justi, Winckelmann I, s. 66).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
