Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Martin Lamm
hennes röst är behaglig; därföre är hon den enda skönhet i
werlden . . . Sådan är deras Logik, som wilja stadga smak, styl
och språk. Och hwarföre har man ej med lika skäl sökt stadga
Physik och Chemi, Konster och Manufacturer?" Det är sant, att
denna uppfattning af konsten såsom underkastad samma
utvecklingslagar som vetenskaperna och de tekniska uppfinningarne ej är
specifikt förromantisk; den härstammar från les mödernes’ teorier och
har hyllats af de flesta encyklopedistiska smakdomare; men den
utesluter i hvarje fall klassicistisk ortodoxi.
Och vid sidan af dessa mera negativa symptom möta en del
mer utpräglade förromantiska tendenser. Så t. ex. hans ständiga
varningar mot försöken att efterapa fransk esprit och fransk
frivolitet, så hans kamp mot förkärleken för det täcka, det lekfulla
och bagatellartade. Allra tydligast framträda de emellertid, om man
öfvergår till det område, där Kellgren vid denna tid utförligast
framlagt sina estetiska idéer, musiken. Här fann han det konstideal
förverkligadt, som han blott dunkelt såg skymta i litteraturen. I
den Gluckska operan fann han detta "barbariska naturliga i
käns-lornes uttryck", som syntes honom vara en återuppenbarelse af
"den grymma, den våldsamma Musiken, som skakade Grekernes
wilda hjertan" (1783 8).
Vi ha sett, att denna beundran för Gluck går tillbaka ända till
det första uppförandet af hans verk i Sverige år 1778. Redan i
artikeln i 1779 140 berömmes han för att välja sådana pjeser, "där
passioner rasa fram i hela sin styrka, sådane som manliga och
känslofulla hjertan finna sin wällust uti, och som Fruntimrens swaga
och nerwlösa Små-själar kalla för horreurer".
Den uppfattning af Glucks musik, som här kommer till synes, är
Kellgren ej ensam om. Bertrand har i sin utomordentliga bok "La fin du
classicisme" framhållit, att den Gluckska operan ej blott åstadkommit en
musikalisk, utan också en litterär revolution. Det var Gluck själf, som
först uttalat de ord, som Kellgren sedan gkng på gång upprepar,
att hans musik ej hade till uppgift att endast roa örat, utan att
röra hjärtat och uppväcka passionerna. Det var den återuppståndna
grekiska tragedien, som samtiden hälsade i hans operor. Den reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
