Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixten Belfrage, Genombrottet i Lidners diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genombrottet i Lidners diktning 155
Min Far? Förlåt Natur! jag Dig ohelgat har,
Så ljuft, så heligt namn ej anstår en Barbar,
En Tiger, som, o Gud! med hat förfölja vågar
Den Dig, at lida tvang, för hvilken nu Du lågar.
Men må mit eländs djup hans ålders sträckbänk bli,
Från hvilken Nunnans bön ej nånsin löser fri!
Med rätta jämför Lamm detta ställe med ett motsvarande hos
Dorat, — här af skäl, som nedan anges, återgifvet i dess helhet:
Es-tu content, mon pêre? A mon seul souvenir,
Combien, au fond du coeur, ne dois-tu pas frémir?
A ces horribles traits faut-il te reconnoitre?
Je devrois te haur: c’est toi qui m’as fait naitre.
Ton nom seul me consterne et me remplit d’effroi:
Mes pleurs depuis vingt-ans, déposent contre toi.
O toi, par le devoir à ses destins unie,
Fais-lui, pour me venger, Vhistoire de ma vie:
QuHl frémisse à son tour: pörte au fond de son coeur,
L’accent de mes regrets, le cri de ma douteur.
D’un fils tendre & soumis persécuteur sévêre,
Bourreau d’Adélaide, est-il encor mon përe?
Non! de sa main barbare il a brisé nos noeuds,
Puissé-je transporter ce cercueil sous ses yeux!
Puissent ces noirs tableaux 1’environner sans cesse,
Et le malheur d’un fils tourmenter sa vieillesse!
De kursiverade raderna raderna äro jämte andra utelämnade af
Lamm, — tydligen därför att de ej ha någon direkt motsvarighet
i det Lidnerstycke, Lamm citerat. Comminge vänder sig där direkt
till sin moder, — heroiden är ett bref till henne, — och besvär
henne att hämnas på sin make sonens olyckor genom att förehålla
honom dennes olyckliga lif. Sonens snyftningar och smärtoskri må
torterande tränga in i faderns hjärta. Äfven detta motiv går
emellertid igen i den Lidnerska dikten:
Se här Din Son, min Far! Din Makas kärleks pant!
Förnöj Dit vilddjurs bröst! ... Du tviflar det är sant?
Yälan! Du hvarje natt min vålnads skrän skall höra,
Och Nunnan til Din Säng en blodig Brudgum föra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
