Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixten Belfrage, Genombrottet i Lidners diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Sixten Belfrage
Lidners vistelse i Göttingen måste, om Feuks framställning godtas,
anses till fullo tryggad. Warburg har också skyndat att åberopa
sig på Feuk i den nya upplagan af den af honom jämte Schück
utgifna svenska litteraturhistorien. Ofrånkomligt är alltså, att hvarje
diskussion om Lidners tidigare diktning måste taga under
behandling hvad Feuk andragit. Men endast detaljundersökningen kan här
komma till något resultat, och vi äro därför nödsakade att i det
följande punkt för punkt följa Feuks framställning för att se i hvad
mån hans bevisföring kan anses stringent.
Feuks kännedom om Klopstocks språk hvilar på en undersökning
af Chr. Würfl, Ueber Klopstock’s poetische Sprache, mit
beson-derer Berücksichtigung ihres Wortreichthums i Herrigs Archiv,
B. 64-65.
Som första bevis för Lidners beroende af Klopstocks språk
upptages (s. 87): "Bland afledningar anför W. en mängd nya
Klop-stockska ord på -ling och -ung. Man jämföre Lidners:
brottsling, förstfödsling, hvining, härjning, middagssnyltning,
omarm-ning." Jämförelsen beror sannolikt på ett förbiseende af Feuk.
Hos Würfl heter det nämligen om substantiva på -ling: "Die
Zahl der Substantiva mit der Ableitungsilbe ling, die nicht auch
schön der gemeinen Rede angehören würden, ist gleichfalls gering."
Klopstocks ling-orå äro alltså tvärtemot Feuks uppgift sparsamt
förekommande. De från Lidner anförda orden på ling, ing och ning
(alltså tre olika suffix) äro också tagna för sig föga intresseväckande.
Det strider äfven mot en af stiljämförelsernas första regler att i
detta sammanhang utan anmärkning dra fram ordet middagssnyltning
från dikten Kungsträdgården med dess från den Klopstockska
poesien högst skiljaktiga karaktär. För öfrigt företer Lidners språk
ingalunda någon rikedom på dessa suffixderivat hvarken relativt
eller absolut. Jag har jämfört "Yttersta dömen" med ett parti i
"Dagens stunder" (till omfånget mindre). Oxenstiernas derivat äro
både talrikare och af större egenart, vare sig denna nu får anses
såsom dåspråklig eller individuell. Säkert är, att man i tidens
litteratur påträffar ett flertal ning-derivat, som äro främmande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
