Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Albert Nilsson
den nya filosofien. 1731 presiderade han för två afhandlingar, den
ena Be Principio rationis sufficientis, den andra De Monadologia
Leibnitio-Wolfiana. Af handlingarna äro med all säkerhet författade
af honom själf. Han förkastar monadläran som orimlig och yttrar
öfverlägset om den prestabilerade harmonien, att den blifvit så ofta
och så strängt granskad, så genomborrad af de lärdas vapen och
pilar, att han skulle snarare synas håna en död än strida med en
lefvande, om han sökte vederlägga den.
Den prestabilerade harmonien och monadläran synas särskildt
ha varit föremål för gyckel. I Argus skämtar Dalin med bådadera
på ett mera groft än kvickt sätt. Han har sannolikt ej förstått
mycket af deras innebörd.1
Anders Winbom, som efterträdde Alstrin 1731, men redan 1735
utbytte sin filosofiska lärostol mot en teologisk, intog en mera försonlig
ställning till den nya filosofien än sin föregångare. Han förkastar
den prestabilerade harmonien såsom stridande mot den mänskliga
friheten, men säger sig likväl skola gärna uppgifva sin ståndpunkt,
så fort någon med bindande skäl bevisar den prestabilerade
harmoniens förenlighet med friheten.2
1 Sedan den herliga Harmonia Praestabilita kommit i Werlden, vill jag vara
Philosoph: Tilförne var det alt försvårt: Nu kan jag giöra hvad Systeme jag
vill, och i fall han är obegripelig, beropar jag mig på Harmonia Praestabilita.
Förträffelig tilflyckt! Välan: Anda och Kropp ha ingen annan olikhet, än
mer och mindre Finhet. (Fader Monas har ju yppat sig och vist dem at de
äro Syskon, hans Barn begge?). Deraf giör jag mig den satsen, at som somliga
tankar i Menniskian äro finare än somliga, så äro somliga lekamligare än
somliga, och kunna som Kroppar handteras etc.––––––––––––––––-—
Men skulle jag nu intet i hast kunna giöra mig en ny Systeme- Jo, det
är så lustigt, at vara Philosoph i denna tiden. Lät see: Sedan jag blifvit så
stark i Monadologien, at jag fått Anda och Kropp nästan til ett och det samma,
håller jag numera intet för underligt, hvad jag ofta försökt, neml. at här
finnes viss Fänad, som aldeles liknar Menniskior. Ja på min ähra, min Läsare,
det låter sällsamt, (fänad plär elljest vara Machiner) men det är dock sant:
Här finnas vissa Diur, som ha Hufvud, ögon, öron etc. som Menniskior, Bröst,
Armar, Lif, Lår, Ben etc. som Menniskior, än mer: Desse Oreaturen kunna
tala, siunga, äta, dricka, sofva etc. som Menniskior; Men med alt detta äro
ändå inga Menniskior. Huru skulle jag väl uttyda sådant, utan med min
ofvannämde Philosophie? ete». Argus II n:r 37.
2 I dissertationen: An Harmonia prestabilita cum mentis humanae libertate
simul stare possitf 1734.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
