Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Albert Nilsson
att barnets själ uppkommer af föräldrarnas, resonnerar sålunda:
Om barnets själ alstras af faderns, öfvergår antingen hela faderns
själ till barnet eller en del af den. Det förra kan ej inträffa, ty
då skulle fadern för framtiden sakna själ, eller också skall samma
själ finnas hos båda, hvilket är absurdt. Icke heller kan det senare
inträffa, emedan själen då skulle vara delbar eller materiell. Vi
medgifva fullt ut, att icke hela faderns själ, icke heller en del af
den öfvergår till afkomman, så att vår åsikt träffas ej af inkastet.
Ty i Calixti dilemma upptagas ej alla skiljelemmarna: uppräkningen
af skiljelemmar vore fullständig, om det hette: i fall affödans själ
alstras af faderns, sker det antingen i enlighet med det hela eller
en del eller slutligen hvarken i enlighet med det hela eller delen,
utan i enlighet med den fortplantningsförmåga, hvarmed Gud
välsignat själen. Då man på detta sätt upphäfver antagandet af de
två första skiljelemmarna såsom stridande mot själens väsen,
återstår den tredje, hvars möjlighet du förgäfves söker bestrida etc.
Man kan ej förneka, att argumenteringen har en i viss mån
järnhårdt bindande logik, men det hela bär prägeln af gammal
ofruktbar skolastik.
En ännu bättre illustration till den wolffska filosofiens
afvig-sidor lämnar en annan disputation från samma år af kalmariten
Anders Bäckerström. Den handlar om den filosofiska uppfattningen
af spöken.
I inledningen ges en begreppsutredning efter den wolffska
metoden af hvad som förstås med andar, änglar och demoner.
Resultatet blir, att demoner kunna såväl i den fysiska som den
andliga världen åstadkomma verkningar, som vida öfverstiga de
mänskliga själs- och kroppskrafterna.
Ett spöke definierar författaren som en demon, förenad med en
parastatisk kropp. På grund af sina förut gifna definitioner anser
författaren, att han ej kan öfverensstämma med dem som påstå,
att det är de aflidnas andar, som efter skilsmässan från kroppen
frambringa de skepnader vi kalla spöken. Hvarje spöke anser han för
en ond andes verkningar i en kropp och i materien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
