Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Albert Nilsson
vederläggande".1 Med sin dialektiska skolning var Wallerius väl
rustad att upptaga kampen. Torbern Bergman säger i sitt
åminnelsetal öfver Wallerius, att han allt intill sin död stridde väldeliga emot
de så kallade starka snillen. Wallerii öfvertagande af den
kalsenian-ska professuren kan betraktas som en symbol på den svenska
wolf-fianismens ställning till ortodoxien. De fleste af våra wolffska
filosofer klädde sig i prästkappa och krage.
Emellertid ansattes wolffianismen här i landet från två
motsatta håll, från de religiösa, som ej kunde fullt förlika sig med dess
rationalism, och från upplysningsfilosoferna, som blefvo vida
farligare fiender.
I Den Svenska Mercurius för januari 1756 finnes en vidlyftig,
ganska märklig artikel öfver filosofen Wolff. Artikeln är troligen
författad af någon prästman. Författaren är kritiskt stämd mot
Wolffs filosofi, men söker rättvist väga både dess förtjänster och fel.
"Första delen af sit stora Philosophiska arbete på Latin eller
Logican kom ut 1728 i 4, hvaruppå de öfriga fölgde efter hand 22
tjocka Törner til antalet, och fattades det ändå några band, innan
hela den Theoretiska och Practiska Philosophien blifvit fuländad.
Mången torde anse det för straff at bli Philosoph och Wolfian, så
framt det intet kunde bli för bättre köp än at lägga sig til och
sedan läsa igenom så ofanteliga böcker, då likväl alt ihop kunde få
rum både med tydelighet och smak i en måtlig Octav. Men det är
med skrifter som med alt annat i denna vår verld. De födas, florera
och dö med Conjuncturen. En tid höllos de för Symboliska Böcker
i Philosophien, och nu ledsnar något hvar vid desamma."
Efter att ha frånkänt Wolff filosofisk originalitet och
framhållit, att denne ej lagt något annat nytt till den leibnizska
filosofien än kosmologien, öfvergår författaren på slutet till att granska
wolffianismens förhållande till den uppenbarade religionen. Han
medger väl, att wolffianismen ej direkt leder till fritänkeri, men
den är farlig, därför att den i så hög grad skärper tankeförmågan.
Då religionens hemligheter ej böra begripas, utan tros, är det klart,
att det leder snarare till naturalism att tänka för mycket än för
1 Se Annerstedt, o. a. a. s. 299.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
