Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Albert Nilsson
säger, Venerisk sjuka och den naturliga Religion. — — — — —–––-
Hr Lectorn har varit så stor vän af Baumeister, at han som oftast nyttjat
sjelfva dess verba formalia; Herr Lectorn har allenast omskakat perioderne,
så at de ord, som i Baumeister stå i begynnelsen blifva af Herr B. flyttade
til slutet och tvärtom; hvarigenom hans stil med en skärrande numerus
vinner en mera Philosophisk aire; ty det är bekant at Baumeister hade det
otjenliga, men lyckligtvis bland Wolfianske Philosopher sällsynta felet at
skrifva en snygg latin. — Men oaktadt all denna Herr Bussers copistiska
försigtighet, som vi så gärna ärkänna och berömma, törs man dock påstå,
at i den omrörda delen af detta arbete, icke träffas et enda förnuftigt ord,
som icke materialiter och merendels äfven formaliter är utplåckadt ur
Baumeister.
Neikters recension har följande kraftiga slutkläm:
Härmed slutar jag denna nog långa Recension; jag tviflar icke, at mycket
folk, som för likställigt snille äga samma interesse som Hr Busser, döma
mitt företagande kitsligt och mitt skrifsätt hårdt. Men är icke det en
förnuftig och Patriotisk foglighet, at tillåta Hr Bussers Moral syslosätta vår
ungdom och Lärohus? och när bärgen först suckat i den svåraste
födslovånda, men sedan framfödt et sådant Miniature af råtta, äger icke då
en köpare, som harmas öfver sin förlorade tid och pänningar, rättighet at
fråga:
Quid dignum tanto feret hic promissor hiatu?
Bör icke en Auctor, som så vanhedrar Nation hos Utlänningar, så litet
känner sit ämne, så mycket tror sig sjelf; med så starka lungor och ringa
rodnad utbjuder sin vahra och så litet rädes det bedragna allmännas harm,
blottas til sin svaghet, sig sjelf til välförtjent straff, och Charlataner til
varnagel. Monne icke allmänhetens skonsamhet emot honom är lika skadelig
som en otidig medömkan hos en Domare. Jag bedyrar heligt at jag icke
äger det minsta personliga missnöje mot Hr Författaren, och jag beklagar
hjerteligen, at hans person och bok äro så nära slägt, at man omöjeligen
kan röra den ena, utan den andras känning. Dessutom när man hafver en
grof målning at göra, nödgas man ju, at rätt så ofta bruka en qwast, som
en pensel. Men jag frugtar, at Läsaren redan ledsnat vid både Hr Busser
och mig; jag trötnar sjelf och kastar pannan.
Ett annat exempel på upplysningsfilosofiens sammandrabbning
med den gamla metafysiken lämnar den polemik som i första
årgången af Upsala tidningar fördes rörande en under professor
Melanders presidium af östgöten Wimermark försvarad afhandling:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
