Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Albert Nilsson
om smakens relativitet och gör sina landsmän bekanta med
Shakespeare och Milton.
Som Voltaire är en af de källor Neikter flitigast begagnat,
torde det vara på sin plats att något utförligare redogöra för hans
åsikter. Voltaire inleder sin essay om den episka poesien med ett
härskri mot reglerna liksom Neikter i sin afhandling om den tragiska
poesien.
Man har belastat nästan alla konster, menar han, med ett
oändligt antal regler, af hvilka de flesta äro onyttiga eller falska. Vi
finna öfverallt föreskrifter, men mycket få exempel. Ingenting är
mera bekvämt än att tala med skolmästarton om det som man
icke kan utföra: det finnes hundra poetiker för hvart skönt poem.
Man ser öfverallt lärare i vältalighet, men nästan inga vältalare.
Världen är full af kritiker, som genom sina kommentarier,
definitioner, distinktioner ha kommit att fördunkla de klaraste och
enklaste saker. Det synes som man endast älskade svåra vägar.
Hvarje vetenskap har sin obegripliga jargon, som synes vara
uppfunnen endast för att spärra vägen. Med hvilka barbariska
namn, med hvilka pedantiska orimligheter har man ej sedan länge
fyllt den unge mannens hjärna för att under åratal ge honom en
falsk föreställning om vältaligheten, då han under ett par månader
genom läsningen af några goda böcker skulle kunna skaffa sig en
mycket god föreställning därom.
Men det är i synnerhet i poesien som kommentatorerna och
kritikerna ha slösat med föreskrifter. De ha med möda skrifvit ihop
volymer öfver några rader, som poetens inbillning skapat under lek.
Det är dessa tyranner, som velat trälbinda en fri nation, hvars karaktär
de icke känna; därför ha dessa föregifna lagstiftare icke gjort annat
än att bringa oreda i de stater som de velat reglera.
De flesta ha dryftat med tyngd det som de bort känna med
lätthet; äfven om deras regler vore riktiga, huru litet nyttiga äro
de icke! Homerus, Virgilius, Tasso, Milton ha icke lydt andra
föreskrifter än dem deras geni gett. Men alla dessa föregifna regler,
alla dessa band hindra endast de stora männen i deras gång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
