Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 227
" Schahspear, som är utropad för sina skönheter, har äfven många
dårskaper — raison är den, att han ej kände Reglor hvarefter man
bör skrifva."1
Homerus och Shakespeare voro ett crux för hela den franska
regelestetiken. De få jämt och ständigt figurera som exempel på
författare, som förbrutit sig emot reglerna och den goda smaken.
Man bedömde dem utifrån sina på förhand uppgjorda teorier och
fann dem dåligt hålla måttet. Likväl undgick man icke att
imponeras af deras storhet. De voro genier, men regellösa — det är det
ständiga omkvädet, äfven då man sjunger deras lof.
"Det är sant", säger Neikter i sina föreläsningar, "atHomerus
och Shakespear behaga fastän de aldrig fölgt några reglor, men icke
behagade de egenteligen derföre at de såt sig öfver alla reglor ty
i fal de icke haft så många vackra saker jämn te sina fel så hade
de varit odrägelige. Det är icke felens skuld som de behaga utan
de behaga oagtadt sina fel. Om Shakespear icke skrifvit annat än
grofva målningar om krogar och liderliga ställen som sårat[?] ofta
så skulle ingen läsa honom men jämnte dessa uselheter skulle ingen
fördraga honom men det vackra som han har gör at vi fördraga
det otäcka. Et barn tager in et elakt med[icament] när det är
mycket socker deruti, det märker då icke huru elakt medicamentet
smakar."2
Neikters ställning till regelproblemet är mycket osäker och
sväfvande. Någon konsekvent genomtänkt teori kan man icke
påträffa hos honom. Hans uppfattning är ytterst betecknande för hela
1 Komp. Ars critica mskr. i ü. B. P. 142 (20, 107).
2 U. B. mskr. P. 142 (19, 146).
I sina Lettres philosophiques 1734 (Lettre XVIII) har Voltaire bland annat
följande ord om Shakespeare: »Shakespeare que les Anglais prennent pour un
Sophocle, florissait à peu prês dans le temps de Löpe de Vega: il créa le
théätre; il avait un génie plein de force et de fécondité, de naturel et de
sublime, sans la moindre étincelle de bon goüt, et sans la moindre connais-
sance des rëgles. — —––––––––––Vous n’ignorez pas que, dans Hamlet^,
des fossoyeurs creusent une fosse en buvant, en ehantant des vaudevilles, et en
faisant sur les tetes des mörts qu’ils rencontrent des plaisanteries con venabies
à gens de leur metier; mais, ce qui vous surprendra, c’est qu’on a imité ces
sottises».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
