Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 23 9
alltid få tillfälle att utvecklas. " Det finnes i vår tid äfven så stora
genier som hos de gamle allenast vi brukade samma arbetsmethod
hade samma upmuntran som de skulle vi icke sakna snillen som
upvägde emot deras."1 Här är det naturens outtömliga rikedom
Neikter framhåller.
Emellertid finnes det hos Neikter äfven en annan åsikt, som
bottnar i en helt motsatt grundåskådning, nämligen att antikens
företräde i originalitet skulle bero därpå att de gamle äro våra
föregångare och därigenom ha föregripit skönheterna i naturen.
Bakom denna åsikt ligger dels den fransk-klassiska mimesisteorien,
enligt hvilken poesien endast är en efterbildning af naturen, dels
den från antiken härstammande uppfattningen att naturens
tillgångar äro begränsade. Denna uppfattning lefde kvar långt fram i
tiden. Man påträffar den hos oss t. ex. hos Leopold i hans
polemik mot Thorild i fråga om imitationen. I fortsättningen af de
nyss citerade föreläsningarna yttrar Neikter: "Dessutom hade de
gamle många förmoner framföre oss at de voro de första och kunde
således uptaga de förnämsta skönheter. Vi hafva ofta icke tilfälle
at säga något nyt i någon sak, ty alt hvad som kan sägas hafva
de gamla redan sagt. När våra snillen derföre skola visa sig så
hafva de icke andra moyens än at skrifva på annat sät än de
gamle." Ännu tydligare kommer denna åsikt om naturens
begränsning fram i Inträdestalet: "De [gamle] hade utom annat, en
förmån framför våra snillen, som gjorde för dem äfven så lätt att
blifva Originaler eller egne, som det är svårt för oss. Vitterheten
var ett ännu icke intagit land, det de uptogo, utan att någon lade
hinder för deras nybyggen och utvidgande. För oss äro de mäst
öpna och vackraste lägenheter i naturen redan besatta. Vi nödgas,
att blifva deras landtbrukare, eller att återhämta på deras åker."2
Boileau grundade antikimitationen på naturimitationen. Poeten
hade till uppgift att efterbilda naturen, men den sanna naturen
befriad från allt tillfälligt och störande påträffade vi just hos de gamle:
poeten kunde därför ta dem till mönster. Pope har i sin Essay ön
criticism gett denna argumentering ett klassiskt uttryck:
1 ü. B. P. 142 (19, 155).
2 Inträdest, s. 472.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
