Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Albert Nilsson
Det är likväl intressant att se, huru Neikter hvarken här eller
annorstädes yttrar sig om Shakespeare utan att reservera sig mot
hans fel. Detta sammanhänger med hans fransk-klassiska
ståndpunkt. Man kunde icke tala om solen utan att påminna om att
den hade fläckar. Den goda smaken skulle alltid ha ett ord med
i laget. Så säger Neikter här kort förut: "Låga liknelser, osnygga
målningar, seder som stöta vår tids anständighet förekomma på
hvar sida. Men olyckelig den, som endast ser felen" o. s. v.
Beers har i sin History of English Romanticism (s. 73) anmärkt,
att det undgick alla som sysslade med Shakespeare ända fram till
Coleridge och Schlegel, att Shakespeare var en djup och fin artist, men
att hans konst var lärd genom erfarenheten och icke utifrån någon
abstrakt teori, och att de principer han tillämpade kunde endast
upptäckas genom ett ödmjukt studium af hans verk; hans principer
lågo djupare än fransk-klassicismens regler. Denna anmärkning är
tvifvelsutan riktig, om man bortser från att Schlegel bland tyskarna
skulle varit den förste, som anlagt detta betraktelsesätt. Herder,
Goethe och Schiller hade gjort det förut.
Uppfattningen att Shakespeare var ett stort regellöst geni, ett
naturbarn, som genom bristande kännedom om reglerna gjort sig
skyldig till ständiga fel, är genomgående hos Neikter. Han lägger
berömmet i den ena vågskålen, klandret i den andra; klandret
väger väl på långt när ej jämnt med berömmet, men det finnes där
alltid.
I Neikters referat af docentafhandlingen heter det:
"ShaJce-spear sättes af sina Landsmän framför alla Tragici. Denna Skald
var en lusus Naturae.1 Okunnig både i de lärda språken och Skalde-
1 Uttrycket lusus Naturae är något dunkelt, men förklaras af hvad
Neikter säger i själfva den latinska afhandlingen: »Shakespear est tragicus
civi-bus suis dilectissimus, gemmae in annulo Pyrrhi simillimus, quae, ut Plinius
refert, mero naturae lusu sine ulla artificis solertia Apollinem cum novem
suis Musis effictum habuit.» Neikter torde här ha användt Addison till källa
utan att uppge det. I n:r 592 af Spectator har Addison följande intressanta
yttrande om Shakespeare och reglerna: »First, There is sometimes a greater
judgment shewn in deviating from the rules of art, than in adhering to
them; and, 2dly, That there is möre beauty in the works of a great genius
who is ignorant of all the rules of art, than in the works of a little genius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
