Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson, Jakob Fredrik Neikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Fredrik Neikter 251
konstens reglor, ägde han icke något annat mönster at efterfölja
än blotta naturen, men at måla honom var Shakespear en mästare,
eller rättare et inimitabelt original. Hans characterer, säger Pope,
äro sjelfva naturen och man gjorde honom en oförrät, om man
kallade dem copier derutaf. Emedlertid som han saknade all hjelp af
konsten at styra sin lifliga inbilningskraft, händer det honom som
oftast, at det fulaste och osmakeligaste står bredevid de största
skönheter; han är lik den vackra Jungfrun med en fiskstjärt: bärget
Vesuvius som Horatius omtalar i sin ars Poetica."
I den latinska texten utvecklar Neikter närmare, hvad han har
att anmärka mot Shakespeare. Det första är hans fel mot regeln
om tidens och rummets enhet, hvilken han försummade till den
grad, att han lät skådespelet räcka en allt för lång tid och
kringförde skådespelarna öfver flera länder. Den realistiska
kyrkogårdsscenen har sårat Neikters smak liksom Voltaires (jfr ofvan s. 227
noten). Särskildt i Hamlet, anser Neikter, har Shakespeare framställt
mycket missljudande och vederstyggligt. Dödgräfvarna leka med
dödskallarna och sjunga sånger, medan de gräfva grafven. Men
strax förut framstår han i den berömda monologen: To be or not
to be så sublim, att han tyckes beröra stjärnorna med sin hjässa.
För att inte inför en kritisk läsare synas alltför mycket öfverdrifva
Shakespeares sublimitet meddelar Neikter den bekanta spökscenen i
Richard den tredje.
Huru fransk-klassisk trots allt Neikter ändå var till sin smak,
visar han i samma afhandling genom den öfverdrifna uppskattningen
af Addisons Cato, denna kalla, moraliserande tragedi, som var ett
försök att omplantera den regelbundna franska tragedien till
engelsk botten. Med denna enda tragedi anser han Addison förtjäna
who not only knows, but scrupulously observes them..... Our inimitable
Shakespeare is a stumbling-block to the whole tribe of these rigid critics.
Who would not rather read ane of his plays, where there is not a single rule
of the stage observed, than any production of a modern critic, where
there is not one of them violated! Shakespeare was indeed born with all the
seeds of poetry, and may be compared to the stone in Pyrrhus’s ring, which,
as Pliny tells us, had the figure of Apollo and the nine Muses in the veins
of it, produced by the spontaneous hand of nature, without any help from
art.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
