- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiofemte årgången. 1914 /
31

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, En nyfunnen Tegnérdikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En nyfunnen Tegnérdikt 31

de allt dystrare höstmånader, som enligt antagandet förlupit mellan
dikternas afsättande. Också Nattvandrarens författare "famlar i
dunklet" (r. 5) och söker bland massor af små ljus den strimma,
han kan följa (r. 11—12). Han söker förgäfves "hitta hem" (r. 16),
liksom skalden i Återkomsten känt sig hemlös i hembygden. Eos
har kört fast och tappat sin gyllne tygel i Nattvandraren (r. 13 —14),
solnedgången har förlorat sina färger och mytologien sin innebörd
i Återkomsten (stroferna 5 och 13).

Rytmen i bägge dikterna är densamma och tonen samma jämna,
lugna och resonerande, som är typisk för Tegnérs alstring under
de senare åren. I ett bref till Brinkman från början af 1843 uttalar
Tegnér sin obekantskap med inspirationen som någon slags särskild
själsförmögenhet, en yra eller något öfvernaturligt. "Väl har jag
erfarenhet af en högre liflighet och verksamhet i alla
själsförmögenheter, fantasi, associationsgåfva, förstånd o. s. v. — men icke
kan jag påminna mig, att detta tillstånd ej alltid varit förenadt
med klart medvetande".1 Det är dock obestridligt, att om
inspirationen som yra eller rus någonsin framträdt i dikt, så är det hos
den skald, som skrifvit Prestvigningen, Skaldens morgonpsalm och
Sång till solen. Det citerade brefvet i sitt bestämda afböjande af
all inspiration har större samband med Tegnérs senare diktning,
där anslaget nästan aldrig väcker uppseende och där versernas ström
flyter jämn och bred för att endast här och där stiga till de
brusande höjder den var mäktig. Där finns ibland lakuner och döda
punkter, som man knappast någonsin skall finna under den period,
hvars ståtligaste resultat samlats i diktsamlingen af 1828. Hans
diktning fick samtidigt drag af en kärf och åskådlig realism, som
då han i en version af Återkomsten talarom den flod, som "stoppar
— i säck sin pipa nu med bruten klang". I alldeles samma stil
är uttrycket i Nattvandraren om lanternan med dank (r. 7—8), och
det senare har också en svag antydan af den burleska munterhet,
som Tegnér kunde tillåta sig också i de allvarligaste dikter.

1 Hela denna afdelning i Tegnérs bref (Jubelfesiuppl., bd VI, sid. 371—
372) utgör en återklang af Sokrates’ tal om inspirationen i Platons dialog lon.
Det grekiska ord Tegnér använder för att beteckna inspirationen, den
konstnärliga yran, u.c.via, är hämtadt från en annan af Platons dialoger, Faidros, där
det fått bl. a. denna betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1914/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free