Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Johan Nordström
åsyftar han utan tvifvel samma blida och blåögda svenska ungmör,
som förväntansfullt afvakta brudgummens följe och i Br. Besw. så
väl karakteriseras som de "mysande liuszögde systrar", men när han
vill beskrifva dem, är det icke versen ur Br. Besw., som står för
honom, utan det är konfusa reminiscenser från Hercules, på hvilka
hans ordval beror — spridda minnen, som omedvetet tyckas dyka
upp, utan större logisk association med hvad han vill säga —
hexametrar som
v. 171: Hittzige/ MttzUge/ modige/ frodige/ käte Madusor
och
v. 351: Pijgorne lee där i wrån/ och drängiarna smystra på golfwet.
Trots de många ordagranna likheterna med Br. Besw. i raderna
om stöket i bröllopsgården före gästernas ankomst, finner man där
dock icke den senare diktens lugnt glada ooh festliga stämning;
snarare är det den febrila takten från dryckeslaget i Hercules, som
ljudit i författarens öron, och detta visar sig också rent språkligt:
Kudh. v. 214: Här räns ut och in i dörana slamras och allas
Here. v. 230: Här är buller/ och här är gny/ här sorlas och allas
Jag tangerar här problem af stort litteraturpsykologiskt intresse,
i hvilka en i vanlig mening objektivt erkännbar lösning torde vara
omöjlig att prestera, ehuru dessa anmärkningar — genom ett
ingående studium af dikterna — för mig personligen ha denna
karaktär.
Däremot torde ingen — när vi nu bortse från teorien om
Stiernhielms författarskap, hvarigenom förr det förhållande, vi nu
syssla med, endast föreföll kunna förklaras på ett sätt — kunna
neka till, att de Rudheliuska parallellställena te sig som
nybörjar-försök bredvid Br. Besw:s ojämförligt elegantare skildringar. Därför
tala icke blott den otympligare formen, som i många afseenden ännu
vittnar om konstnärlig omognad, utan äfven det i jämförelse med
Br. Besw. mindre själfständiga förhållandet till Hercules.
Jag nämnde nyss som ett viktigt argument för den Rudheliuska
diktens prioritet, att dess "lån" voro gjorda från ett enda afgränsadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
