Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Hvem har skrifvit Bröllopps Beswärs IhogKommelsze?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Johan Nordström
föres med ledning af ovidianska reminiscenser från Metamorfoserna
och ännu ingen bekantskap med Ars Amatoria synes föreligga, blir
det egentligen denna dikt, som bildar utgångspunkten för
Friare-lycka, hvarjämte den blir föremål för en nedgörande kritik med
framhållande af allvarliga religiösa synpunkter. Denna ståndpunkt,
alltmer fördjupad, bibehålles i Br. Besw., där åter i skildringen af
våren och kärleken spridda minnen från den ovidianska mytologien
framträda — nu i en nordiskt ljus färgton, som vittnar om den
mognade skaldens färdiga individualitet. Det ligger en fullt
tillfredsställande konsekvens i den af oss supponerade utvecklingen
från Br. F. och Friarelycka till den stora dikten, Br. Besw.
Vissa skäl ha vi också att antaga, att en annan af den antika
diktens store, nämligen Verk och Dagars skald, varit bekant för
våra dikters författare och att reminiscenser från honom äro att
finna i dem.
Genom citat i dissertationen Orbis imperiorum af 1668 veta vi,
att Rudhelius kände Hesiodos. Men redan dessförinnan torde man
kunna spåra kännedomen om denne, nämligen i bröllopsdikten af
1662. I det föregående ha vi sett, huru Rudhelius vid sin skildring
af Iasons historia i många detaljer följt Ovidius. Emellertid finnas
däri från den vanliga, från Euripides härstammande, versionen
skiljaktiga drag, särskildt den omständigheten, att intet antydes om
Medeas senare tragiska öde:
Br. F. v. 112 ff.: Fick då Iason strax utan arbeet gulskinet sköna
Der til och blef Medea med hans kärälskelig maka /
Fölgd honom strax öfwer haaff heem til Thessalien / leefde
Åren mång uthi kärleek sampt alsköns liuflige bewist.
Detta kan knappast vara en för skaldens syfte på egen hand
gjord godtycklig omgestaltning, utan återgår tydligt till Hesiodos
Theogoni — det enda stället i klassisk litteratur, där sagan har
den utformningen —, i synnerhet som ett par detaljer rätt nära
öfverensstämma. Jag anför Theogoniens version:
Theog. v. 992 ff.: KoopTjv d’Avqzao oiozpstpéoç (3aaiX7]oç
Aiaovt§Yjç pooX^at ^-swv lá
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
